Krokig väg...

Ibland kommer man till ett vägskäl i livet.... Man får välja på att gå på en krokig och lång väg, en raksträcka, en uppförsbacka eller kanske till och med en nedförsbacke...
För några veckor sedan ställdes vi i ett vägskäl mitt i livet och var tvungna att välja vilken väg vi skulle gå...
Känslorna inom mej har haft vilt slagsmål och krig och det har gjort oerhört ont och stundtals har jag bara velat plocka ut dessa känslor, stampat på dem och bara legat och grinat...
En del val i livet är inte alltid så lätta att ta. Men det är väl så livet är. Tufft ibland, men allt för oftast väldigt lätt...
Vi valde rätt väg ändå, trots att det gjort väldigt ont stundtals. Men jag är så glad att vi valde just den krokiga och lite tuffare vägen, för nu känns det valet så himla rätt!
Det har smärtat en del på mej och  även om en bit av mitt hjärta har fallit bort så känns det som det var ett bra beslut vi tog och idag går vi på den enkla vägen igen!
Det är jobbigt att hamna på dessa vilsna vägar, men det är oxå ibland väldigt nyttigt för oss alla... Jag är så glad och tacksam att vi haft våra kära älskade vänner och familj nära oss som stöttat oss, eller ja framför allt mej nu under dessa veckor där jag kunnat ventilera och pratat!
Nu är det över och nu kan vi bara blicka framåt, andas ut och har dessutom lärt oss på denna krokiga väg att vara rädda om oss!
Idag är den första dagen på flera veckor som jag verkligen kan vara glad och känna glädjen inom mej igen och det känns fantastiskt bra!
Jag vet, har man sagt A så får man oxå säga B.. Men nä inte just i detta fallet, för i vissa öron kan det vara alldeles för känsligt ämne, i andras inte... Men än så länge behåller jag denna hemlighet för mej själv och kanske berättar jag det en dag för er!
Puss på er!!!