Ligger kvar i sängen fortfarande och ser hur vinden suger tag med all sin kraft i de tunna tyggardinerna... Vinden når mitt ansikte och ger mej en puff att försöka vakna upp till liv...
Idag vill jag helst av allt bara ligga kvar i sängen... Ligga här och gråta, låta klumpen i min hals komma ut och hoppas på att den stora klumpen som ger så mycket oro i min mage försvinner för gott...
Idag är ingen bra dag fast det är lördag...
Idag tar tankarna över och jag vill helst vara 5 år gammal, ligga i mammas knä och bli vyssad och höra orden: Det kommer ordna sig...
Idag tycker jag otroligt synd om mej själv... Ibland får man göra det..
Mitt okammade hår som är som ett smörpaket...Händerna skakar... Det är lördag idag och här ligger jag...
Det här är inte jag, det är inte mitt vanlig jag att ligga och gråta medans barnen hörs på gården när de skrattar och leker, medans Jonas fixar och grejar...
Jag borde rycka upp mej, jag vet att allt kommer att lösa sig. Men just NU känns det så tungt så tungt...
Livet rusar förbi, de rusar för fort.. Jag hinner inte riktigt med....
Ibland vore det så mycket enklare om man andra kunde ta de jobbiga sakerna, bestämma hur man skulle göra och berätta att det här kommer bli så mycket bättre...
Idag behöver jag en kram, en extra kram... En varm och mjuk kram som kan värma mitt hjärta som känns så kallt idag...
Idag... Idag... Idag... Jag vill skriva mer, men jag kan inte... Jag vill kunna skriva helt öppet, inte skriva så kryptiskt... Jag vill, men just nu kan jag inte... Jag kan inte för jag är inte nog stark idag...
lördag 9 augusti 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En stor varm kram till dig Karro! / Anna I
SvaraRaderaStor kram till dig finaste Karro! <3
SvaraRaderaHär kommer en go cyberkram farande <3
SvaraRaderaIbland behöver man få ut gråt och bara ligga och vara ledsen för sig själv för att sen plocka upp sig och komma tillbaka glad och stark igen! KRAM!
SvaraRaderaAllt kommer bli bra... Ge allt den tid som behövs bara!
SvaraRaderaStor kram💚
Kram til deg :-)
SvaraRaderaLivet går som bekant inte på räls! Man kan inte göra något jämt, det är inte fel att bara vara!
SvaraRaderaStarkt av dig att visa att allt inte är på topp. Så är ju livet. Många varma kramar ! Berit
SvaraRaderaVissa gånger så tar livet en tvärvändning från den ena dagen till den andra och det är som du skriver ...man vill bara ligga där i sängen och få höra någon säga att det kommer att bli bra....men när man är där...mitt uppe i det jobbiga och man känner sig liten och rädd och svag så tror man inte det.
SvaraRaderaMen ibland blir det bra....ibland inte....När min mamma fick cancer så kände jag mig också som jag var 5 år igen och tårarna bara rann och den där klumpen du beskriver fanns också i min mage ....varje dag....det är 6 år sedan nu och jag är så tacksam att min mor fortfarande lever . Vad det än är som tynger dig ger jag dig en cyberkram och hoppas att allt kommer att lösa sig till det bästa till slut. Kram !
Kram till dig!
SvaraRadera