Jag tror vi säljer honom...

Det känns som om den här lilla stjärnan har varit i någon slags av trans av TROTS sedan han var ett... Men den värsta trotsen måste jag ändå säga är nu, 4-års trotsen...
Vi har haft 2 andra 4-åringar här i huset, men jag har ALDRIG någonsin upplevt trotsen på på detta sätt...
Vi sliter vårat hår och jag och Jonas är snart vithåriga.. Tror att både Alfred och Douglas oxå kommer att bli vithåriga snart...
Han svär (!!) Ja det gör han. Det kommer såna ord ur hans lilla mun som en 4-åring inte ska kunna... Jag vet, sånt kanske man inte ska erkänna, men jag gör det....
Får han inte som han vill skriker han, lägger sig på golvet, skriker ännu mer och slåss...Han har humör värre än mej...;-)
Sedan kan det vända, då är det som att vända på en hand och han blir till världens underbaraste unge som är som en liten solstråle som är fylld med kärlek!
Han är en riktig liten charmör på förskolan, han sköter sig när han är borta hos någon, men han sköter sig INTE när han är hemma...Då kommer humöret fram... Trygghet? Ja för visst borde det vara så att där man känner sig trygg, där kan man oxå visa sitt "riktiga" humör?
Vi undrar vad vi gjort för fel? Vad hände med hans uppfostring? Vi uppfostrar ju honom precis som vi har gjort med dom andra..
*viskar* OBS,OBS,OBS läs mellan raderna och läs lite med en ironisk ton och ska absolut inte analyseras sönder. Men just nu går han under namnet den onda dockan... Ja jag vet, det är riktigt taskigt och vi är elaka som kallar honom det, men lite roligt är det ändå. För det är precis så han är... Han kan sitta och mysa och helt plötsligt vänder det och han blir arg och tvär..
Jag läser på om trots och det känns väl kanske som om just 4-års trotsen är en jobbig ålder om man just hamnar i en svår sådan och det gäller bara att hålla ut så gott det går och hålla hårt på regler och inte ge sig..
Vi kanske skulle skicka iväg honom på uppfostringsanstalt till Tyskland? Alfred frågade oxå om vi kanske kunde sälja honom till någon?;-) Men nä, inte skulle vi skicka iväg vår lilla onda docka till Tyskland och det här med att sälja vår älskade guldklimp, nä det är nog ingen bra idé heller;-) Det är bara att hålla ut!!
Återigen, den som säger att det är rosa små härliga moln att vara föräldrar, dom ljuger fan... När ett barn trotsar så här mycket tar det på HELA familjen... Fabian kan få hela familjen osams genom sitt humör, ja det är sant...
Herreguuud va jag svamlar idag.. Men hjärnan koka liksom över av 4-års trots snart... Nu ber jag till de högre makterna att trotsen snart försvinner, men då inte att den övergår till 5-års trotsen...
Men ack va vi älskar vår lilla Lubben! Han är verkligen en egen individ med flera kilo skinn på sin näsan som ingen kan sätta sig på. Kommer hans humör hänga kvar, så är jag ganska säker på att han kommer att komma vääääldigt långt här i livet! Där ingen i världen kan sätta sig på honom, ingen!;-)