Hormonspökerier....

Kände jag mig verkligen så här när jag väntade Douglas och Alfred. Mina hormoner går över styr... Från den ena minuten till den andra så har mitt humör ändrats. Är det något som går imot mej så blir jag rasande arg. Det spelar ingen roll om det så bara är affärsbiträdet på matvaruaffären som säger något fel eller konstigt till mej. Då kan du ge dig på att då blir min syn svart och sedan är det god natt svart....

Jag kan börja gråta vart och när som helst....

Ännu värre var det igår när Douglas sa: Du mamma ligger ju bara i sängen och tittar på tv eller så sitter du bara vid datorn. Det tog i mitt mamma hjärta. Tårarna brände bakom ögonen. Lika mycket som jag blev rasande på honom. Han är 4 år och har ingen rätt att säga så till sin mamma som gör allt här hemma. Men ibland vet dom små liven vad dom ska säga för att göra sin mamma ledsen...

Men känner mej som en riktig häxa idag. Tycker synd om min fina snälla Jonas som oftast får ut för alla små saker som jag blir arg på eller att skäms ögonen ur sig bara för att jag skäller på folk. Men jag lovar, jag ska bli bättre om så där 6 månader.....
Det är inte lätt att känna sig som en bitterfitta. Känslorna är utan på kroppen och dom går verkligen inte att styra över. Jag önskade att jag kunde ta in dom och uppfostra dom lite. Men det är bara att acceptera att man är så här när man är gravid. Så till alla mina nära och kära: Förstå mig och förlåt mej. Jag ska försöka ha styr på mina gravidhormoner!!