Douglas!!!

Jag är så stolt över Douglas! Här om dagen kom han hem och hade nästan skrivit sitt namn. Det har nämligen aldrig hänt och när vi har satt oss ner för att öva så har han inte velat. Men nu kan han nästan iallafall!! O det gör mig såååå glad!

Han har så mycket tankar och funderingar. Igår när vi satt och åt lunch började vi att prata om min mamma och Jonas mamma och min mormor och morfar. Att dom är hans gamel mormor och gamel morfar. Han satt tyst länge efter det samtalet. Sedan sa han:

-Ska inte dom åka upp till himlen snart då?

-Varför det frågade jag?

-För att dom heter gamel mormor och gamel morfar och är så himla gamla och när man är det så bor man ju i himlen....

Nu är dom ju inte ännu fyllda 80 år och jag vill gärna ha dom i livet en stund till;-)

Men i hans ögon så är dom ju stengamla. Det vet man ju själv hur man uppfattade åldern när man var liten....

Men det är skönt att han ändå har en uppfattning om att när man dör så kommer man till himlen och att det är en inte är farligt där!