Ångest.....

Igår fick vi en bekräftelse på att Alfred har fått en plats på dagis. Han ska börja inskolas den 21 september och börjar sedan på riktigt den 5 oktober. Det känns helt konstig på både ett bra sätt och ett dåligt. Egentligen tycker jag att han kanske är lite för liten men samtidigt så behöver han den stimulansen. Med tanke på att han är ett ganska aktivt barn. Han kommer nog att älska att få gå på dagis! Men igår när vi fyllt i papprena så fick jag lova att gråta en skvätt... Då blev det så bekräftat att Alfred inte längre är min lilla bebis utan en liten kille!

Men vad ska jag göra på dagarna då? Barnen kommer att vara på dagis 15 timmar i veckan och jag ska bara gå hemma hela hösten. För hur stor är sannolikheten att det är någon som vill anställa en gravid småbarns förälder.... Men jag ska göra allt i min makt att få ett jobb i några månader iallafall. Så att även jag får komma ut och vara lite vuxen och inte alltid bara mamma och husfru....

Igår var jag på step up!! Det är så fantastiskt kul och jag kunde köra järnet utan att känna något i magen. Så nu hoppas jag att jag kommer att kunna fortsätta gå resten av terminen.

Känner mej lite gråtmild idag. Ganska jobbigt. Helst borde jag sätta på en sorgens film och bara gråta konstant i 2 timmar för då brukar det släppa. Jobbigt att gå och bära den känslan..... Men det är ju tur att jag får skylla på att jag är gravid då får man ju vara så här som mej;-)