onsdag 8 september 2010

Blir snart tokig på denna hemska 5-års trots....

Jag vet inte vad jag ska ta mej till med denna hemska 5-års trots som vägrar släppa taget om Douglas. Den är helt avskyvärd och jag blir så förbannad.... Just för tillfället är jag och Douglas som hund och katt. Vi kommer inte överens och har Jonas som medlare mellan oss, för så fort någon av oss öppnar våra munnar så blir vi osams....
Från att vara en super glad unge till att bara på bråkdelen av en sekund bli den hemskaste ungen som står och spottar och fräser för att det inte gick precis så som han hade tänkt och som han ville. Han tror att alla ska följa hans väg och han tror att det är han som bestämmer överallt och alla.....
Igår när jag hämtade på dagis var han så härlig och glad. Vi busade lite med kompisarna och sedan cyklade vi hemåt. Men som från en blixt från en klar himmel så ändrades han och slängde cykeln i backen och stod och grät och skrek... Han skrek om hur dum jag var som mamma och hur arg han är på mej. Jag blir så arg så jag bara går ifrån honom när han beter sig så. För när han blir så där arg så går det inte att prata med honom. Och när han är arg så blir jag ännu argare....I ett svagt ögonblick så blixtrar det för mina ögon med, nästan så man får lov att sparka ut sin egen ilska för att inte göra nått annat dumt. Men jag har lärt mej nu när han blir så arg så bara går jag ifrån honom, då kan han få stå där och skrika själv...(Jobbigt bara när någon förbipaserande ser allt och tycker att jag är den hemska mamman...) Har vi gått ifrån honom och gått hem så kommer han sedan hem och är helt tyst och inget säger... Då frågar jag honom varför han är arg? Igår var svaret: Mina 4 kompisar fick inte följa med mej hem idag..... Inte en enda fråga om det när vi var på dagis, utan den frågan uppstod nog i hans huvud på vägen hem och därför blev han så arg....
Ska det vara så här i 5-års trotsen? Är det någon mer än jag som upplever samma trots med sin 5-åring???? Jag blir snart tokig på alla dessa bråk och skrik:-( Vad kan man göra för att linda trotsen?
Jag älskar ju min lilla Douglas över allt annat. Men jag vill att trotsen ska försvinna nu, jag vill ha tillbaka min gamla söta snälla Douglas nu!!

5 kommentarer:

  1. Femårstrots ja...hua...brrr... Hemska ålder! Vet precis hur du känner dig. Tyra kan vara världens sötaste, goaste, redigaste och mammigaste tjej ena stunden, men sen tar monstret inom henne över och hon förvandlas till precis det du beskrev här ovan... Får väl trösta oss med att det bara är en period i deras liv...som visserligen löses av av en annan period... men, men, den får man ta då....
    Du är i alla fall inte ensam!

    SvaraRadera
  2. Usch, låter jobbigt! Min tjej är inne i 2 års trots och ibland är det ju knappt man står ut, bara skrik och gnäll.
    Ser ju inte framemot 5 årstrotsen då...
    Hoppas det blir bättre snart!

    SvaraRadera
  3. Hej.
    Ja här har man ju en tös som har kommit förbi den trotsen, vet inte riktigt när nästa träder in, men det är lite tonårsfasoner hos henne redan nu (7 år).
    Men vi gjorde likadant som ni gör, ignorera. Börjar man ta diskussioner med dom så är det ju som att hälla vatten på en gås.. Nä fortsätt så som du gör. Det lägger sig..
    Härlig blogg att läsa och följa förresten.
    Vad är det du tränar för något, det låter roligt. Hade funderingar på att börja på Kick n´box, men det är på fel dagar, så det blir inget med det tyvärr. Ja ja.

    SvaraRadera
  4. Ohhh vad jag känner igen dina ord! Dom är som små minitonåringar och är mycket värre än treårstrotset som var i sin milda form "JAG KAN SJÄLV" och "JAG VILL INTE" ! Nu har dom "lärt" sig hur man kan trycka på mammans/pappans känsligaste knappar genom att säga riktigt ELAKA saker eller bara deras nonchalans retar till vansinne. Och i offentliga miljöer blir det såklart mer testing... En dam (något psyko) skrek åt mig inne på MQ när jag sa åt Tilde på skarpen när hon stod och sparkade mig på smalbenen. Hon skrek åt mig att jag hade problem som försökte stöta bort mitt barn. Men då kom hela MQ´s personal fram och försökte förklara för henne att det kallas uppfostran! Det kändes hur bra som helst! Folk förstår! Och dom som inte gör det har problem och dåligt med erfarenhet! Thats it! Lycka till med trotset!

    SvaraRadera
  5. nemo har blivit väldigt trotsig nu men jag antar att det bara är början. hoppas douglas snart kommer ur sin trots-fas!

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!