Det är en mycket jobbig känsla och börda att bära på ett stort lik. Mitt bor i garderoben och som jag nog aldrig kommer att släppa ut. Jag är nog inte ensam i världen att ha ett stort lik gömmande i sin garderob....
Mitt lik är så tungt att bära på. En stor börda som jag burit på i många år nu. En människa så fruktansvärt nära men ändå så långt bort. Någon som jag har älskat, tror jag. Men gör jag det ännu?
Varför ska detta lik vara som ingen vill att det ska vara? Bara konstig på alla sätt och vis.
Det är ständigt en mycket stor tyngd i mitt hjärta som jag ständigt bär på. Detta lik är alltid lika svårt att prata om. Alla dessa minnen och tankar som kan få de största tårarna att komma fram. Allt för känsligt och jobbigt....
Förmodligen kommer jag aldrig att släppa ut detta lik ur sin garderob. Tyvärr kommer de aldrig att få se något ljus, bara mörker. Nystanet kommer aldrig att nystas upp utan kommer alltid att vara en stor hård knut. Den knuten sitter i mitt hjärta och bröst. Liket får mej ofta att gråta och känna mej som 5 år igen trotts mina snart 30 åriga liv och mina underbara 2 barn. Liket ställer alla mina känslor på tvären, även om det kanske absolut inte är menat så...
När liket är med så är jag inte mej själv utan då kommer den gråa tysta Karolin fram, eller den arga och bitska Karolin. Finns inga känslor där, bara hat.....
Men nu har liket sårat för många i min närhet och även mig själv....
Varför? Varför? Varför????????
söndag 6 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Styrkekram Karro! Låter som att du kanske är lite redo ändå att öppna upp dig för någon o få stöd? Svårt att bearbeta själv... prata med någon som du litar på.
SvaraRaderaTror ingen av oss gillar sina lik i garderoben=( Men det känns som om, åtminstone du själv, upplever ditt lik som extra stort o mer "påträngande" =( Jag hoppas att du åtminstone kan få det att minska i storlek så det mer o mer släpper sitt grepp om dig!
SvaraRaderaKram!/Anna