Mammas pojkar!

Igår var vi i krykan på gudstjänst för stora och små. Kan ju säga att det stora alltså de äldre inte verkade ett dugg intresserade att det små deltog. De tanter som alltid går till kyrkan på söndag är kanske ett max tio tal, satt där med sin mungipor nerdragna till knäna. Det blev ju inte bättre av att Alfred sprang runt som en liten galning och vägrade att sitta stilla en sekund. Var han inte framme vid prästen och de andra barnen så var han mellan bänkarna och klättrade. Tur var ju att Douglas iallafall skötte sig prima! Han sjöng så fint och stod och funderade som han brukar. Men mitt under sången kom han till mej och sa: Mamma jag tror jag fått ett myggbett här vid rumpan och drog upp tröjan och vek ner byxan;-) Härligt med barn. Finns inte en chans att jag någonsin skulle skämmas för dom... Eller?;-) Förmodligen är de väldigt lik mej när det gäller att prata och att inte kunna sitta stilla.....;-)

I lördags när jag målade mina naglar var både Douglas och Alfred snabba med att sträcka ut sina händer för att de skulle få sina små naglar målade! Gissa om det är stolta varje gång de får måla dom. Tyvärr är inte deras pappa lika förtjust i det och rabblar en ramsa varje gång jag har målat deras naglar;-)!!!!!