Kontraster...

Detta känns helt galet! Här ligger jag i en underbart skön säng med världens största fluffiga täcke helt ensam och dricker ett gott glass rött!
Jag minns faktiskt inte när jag var helt själv så här? Eller när jag åkte hemifrån en hel helg helt ensam? Någongång innan Douglas föddes och han är 7 år... Jo då förstår ni att man inte är ensam så mycket;-) Förstås längtar jag efter min familj. Ja är man van att livet går i 120 med ståj och håj hela dagarna i enda, så helt plötsligt blir det så här tyst... Ja det är väldiga kontraster det!;)

Jag fick ett glatt samtal nu ikväll och nu får ni hålla alla era tummar och tår! Ja mer kan jag inte säga ännu. Men jag ber till de högre makterna att det kommer att få gå vägen för mej inom arbetslivet, typ snart!;-)

Nu ska jag mojsa ner mej under täcket och somna in till bruset av TV:n!
Natti natt!