Supermorsa..??!

Jag tror att jag fallit i facket "supermorsa" alltså att jag tror att jag ska och kan vara det i alla olika situationer. Jag ska reda mej själv, ingen ska behöva hjälpa mej för jag är gjord av stål. Jag kan inte ta imot hjälp hur sjuk jag än må vara. Klart att jag tar på mej saker och ting oavsett om jag har häcken full och kämpar mot klockan varje dag för att hinna med allt. Huset ska vara skinande rent, tvätten ska vara tvättat och inlagda i garderoben. Även de ska vara städade och kläderna snyggt inlagda. Trädgården ska helst vara i tipp topp, ut och klippa gräset fast jag egentligen inte har tid och Jonas har sagt att han skulle göra det när han kommer hem från jobbet. Klart att jag måste laga riktig mat, inget halvfabrikat skit här inte. För supermorsor som mej gör inte sånt. Hetsen mot alla gravkilo som vägrar släppa, trots dieter och motion. För supermorsor ska vara snygga och vältrimmade i sina kroppar... Jag hetsar mej själv hela tiden och vägrar släppa taget om saker och ting. Klart att vi kan dela på allt här hemma. Men jag tycker att jag går hemma och är mamma ledig då ska jag fixa allt oxå, tvätta, laga mat, hämta barn, skjutsa barn, ta hand om andra, handla, städa. Ja listan kan bli lång... Jag tror jag är en slags supermorsa som är oumbärlig och gör jag inte allt detta så blir det inte gjort. Utan mej så tror jag att allt stannar upp... Även nu när jag är sjuk så sitter jag och funderar på om jag ska ta mej i kragen och gå ut och putsa fönstrena... Hallå, hur knäpp i huvudet får man vara som ens tänker så??? Jag har väl fullt upp att vara sjuk och ta hand om barnen eller? Faktiskt kan jag undra hur jag själv tänker...
Jag tycker att supermorsan i mej bara växer sig allt större för varje år som går, tyvärr kanske. För jag måste lära mej att släppa taget om vissa saker, men det är lättare sagt än gjort... För det är faktiskt inte bara positivt att vara en supermorsa....