Jonas har varit på mej flera gånger de sista veckorna och frågat mej om jag vill springa Göteborgs varvet med honom.... NEJ, jag är ingen löpare.... ALDRIG I LIVET, men sen när jag tänker efter. Varför inte? Eller skulle jag verkligen kunna träna mej till att orka springa ett helt lopp på 2,1 mil? Jag skulle då behöva en PT (Personlig tränare) som ständigt flåsade mej i nacken och som skulle säga till hur, när och var jag skulle träna. Lägga upp ett mat schema på bra löpar mat hade nog oxå varit ett stort måste... Att springa 2,1 mil är ju inget man gör bara så där, speciellt inte om man inte är en löpare som mej..... Men det hade varit fantastiskt roligt att ha gjort det en gång i livet. Har även haft tankarna på att någon gång i livet få göra tjej klassikern!Jag önskar så att jag hade tyckt att det varit roligt att snöra på sig skorna och sprungit en runda. Men nej jag tycker det är sååå tråkigt.. Hur ska man hitta den motivationen? Hur många gånger bör man springa innan man känner en sådan där känsla som alla löpare säger att man uppnår, ett slags Rus? Har ni sprungit något längre lopp någon gång? Berätta gärna för mej hur just ni hittar er motivation till att springa!!
Åh vad jag känner igen mig!
SvaraRaderaJag vill sååå gärna tycka om löpning, mest för att det är grymt bra träning. Förbränningen maxas, konditionen hårdtränas och hela kroppen stärks.
Gud vet hur många ggr jag har försökt, men jag verkligen bara hatar det :D Jag blir mer och mer övertygad om att jag inte alls är en löparmänniska, att jag inte ens ska kunna träna upp mig och bli en.
Och nu på äldre dar så samtycker inte alls mina knän när jag har försökt ge mig på löpturer. Maybe it´s a sign :D
Kram ♥
Klart du ska springa Göteborgsvarvet!!!! Jag har sprungit det två gånger. Det är en riktig folkfest! Jag har även sprungit Broloppet. Det var ingenting mot Göteborgsvarvet, ingen publik o bara en lång bro.... Göteborgsvarvet däremot är superkul att springa! Jag tycker det är så skönt att ta på mig dojorna o springa en runda! Det är rena terapi´n för mig, jag hinner tänka för mig själv den stunden!
SvaraRaderaVad du än gör så spring inte för fort i början, spring i den takt du orkar. Spring inte heller för långt i början, hellre fler gånger i veckan än jättelångt en gång i veckan.
Jag kan ingenting om träningsprogram o sånt, men det finns nog på nätet att hämta hem. Men vill du har sällskap o nån som peppar så följer jag GÄRNA med dig ut i löparspåret!!!! Bara hojta till om du vill ha mitt sällskap :)
Kram Anna-karin Heiver
Önskar oxå att jag tyckte om att springa men nepp!! jag tycker det är dödens tråkigt. Det längsta jag sprungit är 7 km och det var för att man var tvungen i skolan..... 5 km däremot sprang man rätt ofta då men jag tyckte nog aldrig att det var kul så det där ruset har jag inte heller upplevt.
SvaraRaderaHar dock bestämt mig för att ta tag i mitt liv till våren mest för att jag känner att min kropp behöver stärkas och konditionen bli bättre osv och sen antar jag att jag kommer ha några kilon att gå ner också...
Springer du Göteborgsvarvet så lovar jag åka och hejja på dig och sedan fira med dig!!!!
Lycka till KRAMoPUSS
Jag sprang en hel del innan jag fick barnen. Ca 3 ggr/vecka på ett ställe där det fanns olika "slingor". Jag sprang aldrig längre än 6 km-spåret då jag (tror att jag) var rädd för att springa vilse.
SvaraRaderaMest terräng (backar) så det var jobbigt som satan. Men trots att jag sprang i säkert 1,5 års tid, kom jag aldrig in den där rus-känslan. Konstigt nog. Löpning är nog inte för alla (?) :-)
Däremot var jag lite nyfiken på "lurvet". Bild please? ;-)
Det är klart du skulle klara det! Men jag tycker det vore bättre du la ribban något "lägre" med tanke på att det inte är "så långt kvar.." jag började springa efter första barnet för att komma i-form. Jag började verkligen på NOLL och jobbade mig uppåt mot längre sträckor! Målet var tjejmilen 1 år efter och det gick bra! Har sprungit 3 ggr nu. Springer nu ca 1 mil 3 ggr i veckan och mår så bra av det! Mitt mål är nu göteborgsvarvet men helt ärligt har övergången 1 mil till 2 mil varit kämpigt! Visst klarar man det utan extrem träning, men för att orka genom hela loppet krävs bra grundkondition och mycket träning!! Följer gärna dig i din resa mot målet! Finns bra sajter på nätet med träningschema!
SvaraRadera