Jag och min mage....:-(

Sitter här och är nytränad, nyduschad och söt sugen... Detta eviga sug som finns i min kropp blir jag tokig på... Att det ska vara så svårt att bli av med det? Jag knaprar Gi-knäcke för fullt och inser att jag själv är en slags matmissbrukare. Och godis, ja sötsaker över lag ska vi inte ens prata om... Jag försöker att inte stoppa i mej en massa onyttigt på veckorna. Men sen kommer helgen och det är så grymt svårt att hålla sig ifrån alla frestelser.... Bode gå till en psykolog för att få bearbeta mitt missbruk om mat och godis...

Idag på väg in på barngympan hojtar Douglas i högan sky. -Men mamma du har ju en bebis i magen.... He he, log jag lite snett till de andra föräldrarna och sa snabbt att det var ju bara 6 månader sedan jag födde barn... Så magen är stor det vet jag.... Även innan jag fick barn så hade jag en stor mage. Jag bantade ner mej över 20 kilo för 10 år sedan. Jag blev då normal på hela kroppen utom just på magen. Jag är helt enkelt en sådan där mag människa som ALDRIG någonsin kommer att bli av med min mage trots banting och träning... Hade jag både råd och att jag vågade så skulle jag lugnt göra en buk operation och samtidigt ta mina två hängpattar som snart hänger ner till knäna.

Sitter nu här och det ända jag har tänkt på sedan jag kom hem är choklad.. Guuud va gott det hade varit, men istället så blir det en apelsin. Lika gott det, eller inte. Vem fan ljuger jag för..???

Gaaaa, ska hela livet vara så här? Att jag ska behöva tänka och vrida och vända på allt bara för att jag vill ha en "normal" kropp. Hur nu en normal kropp ser ut?? Och vem är egentligen normal ?Jag vill inte banta hela mitt liv, för det är alldels för kort för det... Men vad ska jag göra då?? Ja just det man ska äta sunt och röra på sig... Dessutom har jag sedan jag började träna gått upp på vågen istället för ner. Hallå, vad är det för fel på min kropp?? Borde det inte vara tvärt om;-)?