Idag var det kallt också, nästan fros, eller det var nog frost när jag tänker efter...
Jag kommer på mej själv med att gå och vara rädd.. Nej inte mörkrädd, mörkret skrämmer mej inte så mycket. Men jag är rädd för konstiga filurer... Jag har inte en aning om vem jag stöter på, trots att klockan bara är strax efter 5:00...
Är det inte sjukt? Är det inte sjukt att vi ska känna en rädsla för att gå ut och gå bara för att det är mörkt? Att känna sig osäker på VEM man stöter på? Är det en galning? Har hen en kniv på sig som hen kommer stoppa i min mage och sedan springa därifrån och lämna mej kvar för att dö...
Ja jag vet att jag borde känna mej trygg i vår lilla by, men jag gör det inte... Ständigt och jämt kommer det upp på nyheterna om saker som har hänt. En man blir mördad på cykel, en tjej blir mördar i joggingspåret, en ung kvinna blir våldtagen och misshandlad mitt på ljusa dagen...
Vad är det som händer i vårt samhälle??
Jag vågar INTE gå med musik i öronen på mornarna... Varför? Jag är svinrädd att "någon" ska smyga sig på mej bakifrån och slå ner mej...
Jag vet, jag kanske är en gnutta fjantlig, men det står jag för!
Ska man inte känna sig trygg i sin lilla by bara för att man är ute och går när det är mörkt ute?
NEJ det har INTE hänt någonting i vår lilla by. Inget... Men ändå känner jag mej rädd där jag går... Det är fan hemskt, hemskt att man inte ska få känna sig trygg och säker!
Men inget jäkla svin ska få mej att stanna hemma från mina morgonpromenader, ALDRIG i livet!
Innan har jag haft min telefon i jackfickan... Det har jag inte längre. Nu håller jag den stenhårt i handen. Jag vet, jag kanske inte kommer att hinna ringa någon om något skulle hända mej. Men jag skulle kunna slå hen i huvudet allt vad jag orkar och sedan hoppas på att hen tuppar av och sen kan kuta därifrån...
Känner ni er trygga med att vara ute och träna ensamma?
God morgon på er förresten;-)!
Torsdag redan och mitt i veckan! 2 arbetsdagar kvar, sen är det HELG!;-)
Jag bor ju utanför Malmbäck (En byhåla där det bott mkt märkliga människor), men eftersom jag mest rör mig ute i skogen och på mindre vägar känner jag faktiskt ingen oro alls. Jag är nog kanske naiv, men jag har ett jäkla humör och har jagat banditer som varit på gården mitt i natten ett par ggr under min tid som boende här. Jag har t o m skrämt sambon som låste bilen utifall en tjuvstackare skulle råka ut för mig så jag inte kunde komma ut. Jag är väl galen, men sån är jag!
SvaraRaderaDet är sjukt att i dagens samhälle inte ska kunna ta en promenad med musik i öronen för att man då kanske blir överfallen. Det gör mig sjukt arg och jag vägrar låta mig tryckas ner av det!!! Vi har rätt att vara ute nör vi vill, hur mycket vi vill och ska inte behöva "vara uppmärksamma " pga att andra människor är idioter.....
SvaraRaderaFörstår dig... Man ser skuggor tycker man och tycker att de människor man träffar på verkar vara lite mystiska. Jag går alltid längs den vägen där bussarna kör.
SvaraRaderaKram