Jag tycker inget är roligt, INGENTING!

Blääääää med tuuuuusen ääääääää....
Jag är i en svacka som heter duga just nu... Jag tycker inget är roligt, INGENTING!
Jag vet knappt om det är god natt, god morgon, god kväll eller god dag och skulle bara vilja sätta mej på en sten i skogen och skrika allt jag orkar...
Mitt skratt känns långt bort och jag mina tårar känns som om de skulle kunna trilla ner för kinderna bara så där och när som helst...
Den där klumpen i magen börjar göra ont... En sån där jobbig och irriterande klump som man liksom inte kan sätta ord på...
Jag försöker se allt positiv, slå mej själv hårt i rumpan och puscha mej att jag ska tycka livet är roligt, glatt, positivt och spännande. Men icke, just nu känns allt bara svart och grått....
Vad hände liksom? Kan verkligen denna tråkiga höst som gått i nyansen svart och grått gjort mej så här låg? Eller vad är felet?
Jag skulle kunna sova bort dagarna, jag vill inte ens kliva upp ur sängen när klockan ringer ilsket. Tur jag har Jonas som piskar upp mej på morgonpromenaderna så att jag får komma ut och lufta av mej lite! Känner mej för det mesta arg, som en surfitta...
Jag har inte en endaste anledning att vara och känna så här... Ändå gör jag det och det gör att jag hamnar i någon slags ond cirkel, då mår jag ännu sämre bara för att jag inte vill känna mej så här...
Livet, ja det kära livet är banne mej ingen lätt dans på rosor... Egentligen skulle det vara hur lätt som helst för mej nu. Ja för VAD har jag egentligen att må dåligt för?
Jag pressar mej själv, jag tänker för mycket, jag vill saker men vågar inte... Äsch ja listan kan bli lång, jag ska inte tråka ut er... Nä jag vet inte jag? Kanske skulle jag gå och lägga mej istället för att sitta här och vara en bitterfitta... Och kanske borde jag börja äta D-vitamin, en sån där D-vitamin som jag åt förra året och som gjorde mej en gnutta piggare... Nä vad vet jag?
Jag blir arg på mej själv att jag känner mej så här... Ja, alla vi är friska, jag är frisk och vi har det bra. Tänk så många andra som inte har det så här och så känner jag bara BLÄÄÄÄÄÄ...
Nähä, kanske vaknar jag imorgon av ny och härlig energi med ett strålande humör och ett vackert leende? Eller så gör jag inte det och kanske är det bara önsketänkande...
Funderar starkt på att kopiera ett glatt ansikte på mej själv och häfta fast det på mitt ansikte för att dölja min sura min.. Mej aj, det kanske gör lite ont om jag ska häfta fast det förresten?;-)
Lite positivt i det hela är att jag och Jonas just nu sitter nere i köket och värmer oss vid brasan och tittar på alla vackra ljus som jag tänt! Att vi sedan hör 3 små grabbar på övervåningen som leker någon slags konstig lek,typ: Vem kan först ta sig genom golvet och ner till andra våningen först? Tja det är sånt som sker hos familjen tajkon JÄMT! Jo då, dom ska sov, NUUUUU!
God natt!