Förskonade...

Den här hösten har vi varit väldigt förskonade mot sjukdomar! *peppar peppar ta trä hårt som fanken*
Lite snoriga näsor hit och dit, men sen inget mera än det tack och lov!
Douglas har harklat, hostat och snorat i några dagar nu och imorse var han riktigt risig... Ingen feber, men allmänt hängig.
Jag sa att om han inte skulle må bra så fick dom ringa mej! Och jag hann knappt komma till jobbet förens Jonas ringde och sa att han inte mådde bra!
Han är ju så stor nu så det känns lite som att han tar hand om sig själv! Ja missförstå mej väldigt rätt, men jag finns liksom bara här vid sidan av och servar honom när ljummet honungsvatten ska värmas och när magen kurrar... Det är inte som förr när han ville ligga tätt tätt intill mej och mysa sig igenom sina sjukdomsdagar.. Ja ja, bara att vänja sig kanske;-)

Han är så skön... Han ligger i våran säng och kollar på film, men inte vilken film som helst, nä utan hästmannen! Han är väl för söt och jag kan se att han torkar en liten tår ur sin ögonvrå! Killen med ett berg av känslor! Underbart!
Jag sitter bredvid och jobbar och för en sekund när jag tittar ut såg jag några snöflingor som singlade ner från himlen och jag blev som ett barn! -Jippiiii, de snöar sa jag till Douglas.. Men ack så fort dom få flingorna kom ner, så försvann dom lika fort...