Blandade känslor....

 I går kväll var vi bjudna till svärmor på mat! Vi åt, drack gott och umgicks!
Mellan varmrätten och efterätten åkte vi till kyrkogården, tände ljus och tittade på alla tusentals ljus som brann för dom som inte längre finns kvar hos oss!

Så vackert att gå där, men ändå lite skrämmande där mitt i mörkret! Ungarna var sjövilda och sprang omkring, trots att vi sa till dem... Ja ja, de är inte mer än barn och lite ljud måste dom väl för göra trots att detta var en dag för eftertanke....
Vi är ju som sagt ofta på kyrkogården, så för barnen är inte detta någon skrämmande plats, snarare en fin plats att gå till och det känns bra!
Den dära döden kan man ju tyvär inte styra över, trots att den skrämmer slag i mej och jag börjar nästan gråta så fort jag tänker på den....
Men för att barnen inte ska bli lika dan som mej om detta med döden. Så tror jag att det är bra om man pratar om den ofta, att det inte ska bli något skrämmande och mörkt. Utan snarare ljust och fint!
När vi är på kyrkogården så pratar vi (och gjorde så även igår) om detta med att bli kremerad eller att begravs i en kista med hela kroppen.... Svårt, men man ska ju inte påverka och man ska inte tycka något utan låta dem själv avgöra...  Jag som alltid förr har sagt att jag aldrig i livet skulle vilja bli kremerad och uppbränd har ändrat mej helt!
Detta med minneslund är ju så bra! Jag gillar verkligen den iden!
Döden den skrämmer mej fortfarande och när vi gick där igår kväll sa jag till Jonas att det är allt bra kusligt, trots att det är så vackert... En blandad känsla...
Alla ska vi ju dö någon gång, det är ju det enda vi vet... Den tanken skrämmer också slag i mej.. Döden, den svarta döden, hua jag börjar nästan grina så fort jag tänker på den...
Men för att bearbeta den där rädslan som jag haft så länge jag kan minnas, så besöker jag kyrkogården.. Det stillar min rädsla lite och jag får på någotvis svar när jag är där att döden ändå kanske inte är så hemsk ändå...
Ibland är det bra att gå imot något som man är livrädd, det kan hjälpa.....

Fina svärfar fick massor av ljus på graven igår! De lyste så fint och jag är helt säker på att han var med oss hela kvällen igår när vi alla var samlade! Satt på sitt moln och tittade ner på oss!
Min mormor lika så... Hon satt nog och sydde en fin klänning till någon liten änglaflicka, det är jag helt säker på!
Och farmor och farfar och alla andra släktingar och vänner som inte finns kvar hos oss, dom träffades nog just ikväll och tänkte på oss nere på jorden!
För visst är det så att alla själar kommer till himlen och det är där vi träffas igen. Ja det är i alla fall vad jag tror.. Även om jag inte riktigt är sams med den där riktiga tron om gud och jesus och alla andra. Så är den tanken för mej väldigt trygg att tänka, ja att tänka att vi en annan gång kommer att ses uppe i himlen! Trots att jag inte är kristen...

 Alltid lika mysigt att krypa ihop med familjen, äta gott och umgås! Både gammal som ung, kusiner, svågrar, syskon, svägerska och farmor!

Alfred den lilla kvällströtta människan kröp som vanligt iväg och somnade.. Ja han är inte svår  att sova på kvällarna, även om man är bortbjuden...
När vi skulle gå hem la jag ut honom i hallen för att klä på honom. Då somnade han om i denna sköna stil, trots att alla stod och kacklade ovanför hans huvud.. Snacka om att var att trött och avslappnad! Sötfis!;-)