Det var ju det här med att tro på sig själv också...

Vi lever bara en gång... (som vi i alla fall vet om..)
Jag har mängder med skinn på min näsa...
Jag har hjärnan full av idéer, några bättre, några skitbra, några mycket sämre...
Jag är allt som oftast full av energi...
Och glädje...
Jag vill så mycket...
Har inte så svårt att umgås med folk, gillar dom flesta faktiskt...;-)
Drivande...
Älskar att ha 17 bollar i luften samtidigt....
Duktig på att planera...

Men så kommer detta med att tro på sig själv, ta negativ kritik och att våga , det är jag skitkass på... Det är något som är min STORA svaga del, nästan som en nål i mitt öga... En svaghet som jag absolut borde blunda för. Köra över med bilen i full fräs tills den ligger långt nere i jordkärnan och sedan borsta bort smutsen och stolt resa mej upp och gå vidare!
Jag har en drös med idéer, drömmar och tankar. MEN och så kommer det där stora dumma jobbiga MEN... Jag vågar inte riktigt tro på mej själv.
Så många som varit på mej och puschat mej, sagt till mej att jag så klart ska köra all in på mina tankar, idéer och drömmar. Vad har jag att förlora? Ja vad har jag egentligen att förlora? Min stolthet kanske? Min stolthet att jag skulle misslyckas med mitt projekt... Varför är jag sådan för? Varför vågar jag inte tro på mina idéer, tankar och drömmar och köra på? Jo jag tror att det är för att jag har så svårt att se mej själv om jag skulle misslyckas... Riktigt svårt till och med.. (Den vanligaste tanken: Vad skulle folk tycka och tänka om jag misslyckades? Herrejävlar, jag hör ju själv hur det låter när jag skriver det. VARFÖR skulle jag egentligen lyssna på vad andra tycker och tänker, det är ju egentligen deras huvudvärk fast att det är min... Ja ni hänger med;-))
Vad mina idéer, tankar och drömmar är? Ja det kan jag ju så klart inte avslöja;-)
Många tror inte att jag är så här, herregud du bloggar ju, syns och hörs överallt och inte är rädd för något.. Du vågar väl pröva dina vingar! Nä inte riktigt inte på riktigt...
Men som sagt, vi lever bara en gång och den gången är här och nu.. Tänk den dagen då jag sitter där på hemmet och är 95 år och ångrar ihjäl mej att jag inte vågade tro på mina idéer, tankar och drömmar... Tänk vad jag kommer ångra mej...
 Jag avundas verkligen människor där ute som vågar köra på det dom tror på! Köra i full fräs, så galet avis blir jag!
Kanske är det så att om man bara tar de där första lilla klivet över den där giganstiska fegheten, ja då faller nog allt annat på plats så småningom...
Tänk om man kunde se in i framtiden.. Ibland hade jag önskat att man kunde göra det, men bara vid vissa tillfällen, inte för ofta;-)