Men hör och häpnad: Jag har övervunnit min rädsla! (Nja nu kanske jag överdrev lite, men övervunnit den vääääldigt mycket iallafall!;)) Vad kan hända liksom? Jag har ju ändå fått körkort, så köra kan jag ju. Och läsa på skyltar det är heller inga problem. Att hjärtat rusar som en skrämd liten kanin när jag är mitt i en storstad och de är rusningstrafik, ja det är något som jag växt av!
Att jag fortfarande har ett lokalsinne som en virrig höna och ibland inte har en susning om vart jag är och kör och några mils extra omväg för jag kört åt fel håll. Ja de är sånt man får räkna med!;)
Idag kom jag ut från en affär, ett stort varuhus i Hamstad. Jag brukar allt som oftast ta ett kort så jag vet vart jag ställt bilen. Men så glömde jag det och jag for runt som en yr höna innan jag till slut hittade den... Ska tillägga att jag oxå råkade gå till fel bil och hinna bli så där ruskigt förbannad och irriterad för att det inte gick att låsa upp bilen och stod där och funderade på VEM jag skulle ringa för att komma och hjälpa mej?! Jo för sån är jag... Och jag hoppas ingen såg mej där på parkeringen när jag stod och ryckte i den "främmande" bilen som vägrade låsas upp...
5 minuter senare hittade jag min bil och med ett enkelt knapptryck på nyckeln hade jag låst upp den och jag kunde snabbt köra därifrån!;)
Jag är iallafall glad och lycklig att jag hela tiden övervinner min rädsla och skräck för detta med att köra på främmande ställen! Jag växer ungefär en meter efter varje gång! Shit, kommer ju snart bli världens längsta kvinna som jag växer!;)
Ja ja jag vet. Halmstad är ju inte så stort och där har jag ju varit mints 1000 gånger. Men jag har ALDRIG kört själv där! Nä de är sant! Jag har ju en privatchaufför när vi är där, så varför ska jag då köra när jag inte behöver!?;)
Jag har inte heller något vidare lokalsinne så jag förstår dig. Ibland är det bra att man tvingas utsättas för det som kan vara jobbigt, det stärker ju en i sista änden.
SvaraRadera