söndag 20 juli 2014

Gästinlägg: Barnuppfostran...

Vad tänker ni på när ni hör ordet barnuppfostran? 
Jag själv tycker det låter ganska så strängt. 
För många föräldrar (alla förhoppningsvis) är den delen väldigt viktig. Att forma sina barn till individer som en dag ska ta över vårt samhälle. Därför borde det ligga i var förälders intresse att skapa och forma en människa som kan stå emot frestelser, våga stå upp för vem de är, lära de respekt gentemot sina medmänniskor. 

Det är en utmaning som heter duga för stora som små. En del löser det galant medan andra får kämpa på. 

Jag har alltid förespråkat att vara lugn och sansad istället för att brusa upp och bli arg. Vissa tycker jag är för lam med mina barn. Att jag inte är för sträng. Men varför skälla på de när man kan göra annat för att få deras uppmärksamhet!? Varför uppmärksamma deras dåliga beteende när man kan uppmärksamma alla bra saker de gör. 
Givetvis så får jag mina utbrott mellanåt med, speciellt när jag är trött, stressad och irriterad. Men jag försöker att behålla lugnet i de flesta situationerna. 
Varför inte ge de ofantligt mycket kärlek istället för att tala om för de när de gör något fel!? 

Hur många gånger har man inte hört: "gör detta annars....." Hur många gånger har man inte avlagt tomma hot? Senast idag hörde jag en mamma på Ica som bråkade med sina barn. "Slutar ni inte bråka nu så ställer jag tillbaka jordgubbarna" 
Istället kunde hon struntat i barnens bråk och avlett de med att säga tex " "kommer ni ihåg vad vi skulle köpa mer". 

Jag har prövat det här nu i några veckor. Att inte kritisera de när de gör fel, att inte tjata sönder de eller skälla på de i tid och otid. Och framförallt börjat avleda de när de börjat bråka, göra som man inte bett de osv. 
Och vet ni vad. De lyssnar mycket bättre nu än innan, även om det finns dagar då allt är upp och ner. Då får man somna sams och ta nya tag dagen efter. 

Hur många har inte önskat sej mer tålamod eller mer harmoniska och glada barn? Hur många är inte fast i tjatcirkeln och har svårt att ta sej ur? 

För att få min teori om lugn och harmonisk barnuppfostran bekräftad köpte jag boken "Fem gånger mer kärlek" av Martin Forster. 
Okej inte bara för att få det bekräftat. Tänkte väl att att den kanske ger mer tips och råd om hur jag ska bete mej i olika situationer. Speciellt nu när jag är ensam med de så pass mycket. 
Den är bra och lättläst och man förstår! 
Oavsett om man har harmoniska och lugna barn så borde alla läsa den som är i närheten av barn. Den är givande. 

Att få se mina barns ögon när de gnistrar av stolthet när jag uppmärksammar deras bra förmågor och bekräftar att de gjort något bra är värt så mycket. Och det värmer så i mitt hjärta. Att få ha glada barn dagen igenom genom enkla förändringar är helt fantastiskt. 
Dagarna här hemma har blivit mycket trevligare och harmoniska och jag fullkomligt älskar det!! 

Kram, Jeanette, som bloggar på detfinastenagonkanfa.blogspot.com

2 kommentarer:

  1. Intressant inlägg och precis i rätt period för mig som har tvillingtjejer på snart 3 år som bråkar, gör varandra illa och driver sin mamma till vansinne... Försöker verkligen att inte brusa upp när det händer något, men det är svårt att inte bli arg när den ena medvetet går och knuffar den andra eller på annat sätt gör illa medvetet. Har funderat mycket på hur jag ska få dom att sluta...

    SvaraRadera
  2. Ja man blir en smula tokig när de dessutom verkar stänga av allt vad mammans röst heter. Ett par dagar efter att jag gjort detta inlägg eskalerade trotsperioden och blev ganska kaotiskt här hemma. Men verkar som det lugnat ner sej. Tänk så bra allt blir med lite tålamod. Köp boken. Den är toppen när man kommer till det läget att man inte vet hur man ska göra. ❤️
    Lycka till. :))

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!