Att stanna upp...

Ett samtal bort igår fick våra magar att knyta sig av oro.. En tår letade sig upp ur våra ögon... Allt bara stannade till.. Vi stannade upp och fick inte fram några ord...
Oron innan man vet allt.. Innan vi vet hur det kommer gå... Hela livet bara stannade upp...
Vi fortsätter ändå att leva så klart, men våran oro är stor och våra tankar är hos vår älskade vän...
Livet bara rusar förbi utan att vi stannar upp... Vi fortsätter njuta av vårt älskade smultronställe, glada barn, underbar sol och härliga vänner som snart kommer bombadera vår stuga! Vi stannar upp vilket vi verkligen har gjort den sista veckan, tar vara på livet VARJE dag, timme, minut och sekund!
Vi vet verkligen inte vad som händer imorgon.. Vi vet inte vad som lurar bakom varje hörn... Mina armar knottrar sig av gåshud och ännu en tår väller upp ur ögonen.. Livet är orättvist...
Jag som annars kan skriva tills fingrarna blöder. Som annars pratar tills luften tar slut.. Idag får jag inte fram dessa ord. Jag kan inte riktigt, inte förrens imorgon när vi vet mer...
FUCK CANCER....