Inom loppet av 10 minuter hann det hända mycket i vårt kök. När jag för 100:e gången hade sagt till Douglas att akta så att inte mjölken skulle åka i golvet så gjorde den det.... Det var bara att torka. Alfred var mycket snabb att krypa i det o plaska! Samtidigt ringde telefonen. Precis när jag var färdig med torkningen så vänder jag mej om och ser Alfred dra ut soporna. Mmmm mysigt.... Det tyckte han iallafall. Så himla nöjd. Han är nog nu på bättringsvägen nu!
Vad skönt att se att Alfred börjar bli sig själv igen.
SvaraRadera