Jag är en sån där person som har bantat nästan hela mitt liv. Jag tror jag började banta första gången när jag var 10 år. Jag var lite överviktig redan då, så folk hade väl talat om det för mina föräldrar som sedan började att puscha mej till att gå ner några kilo innan sommaren. Jag vet att lockbetet var en ny snygg bikini! Jag vet att jag faktiskt lyckades o jag fick den där bikinin!
Sedan har det bara rullat på. Jag hårdbantade för ca 9 år sedan då blev resultatet 22 kg mindre!
Sedan träffade jag min käre sambo och fick då mina såkallade sambonkilon;-) Men jag kunde hålla lite koll på min vikt. Men sedan blev jag gravid och snabbt gick upp 25 kg.... Det tog nog 2 år innan dom var borta. Ja o sedan var det ju dax för graviditet nr 2. Där gick jag oxå upp 25 kilo. Jag tampas fortfarnade med dom kilona. Jag kommer nog att alltid förbli en bantare o kämpa med mina kilon. Varför ska vikten egentligen vara så viktig? Alla måste ju få bli accepterad som den man är, o inte alltid ses som en överviktig person. Jag kanske mår bättre i min kropp med dom där 20 kilona extra en vad en person som är smal som kan äta allt dom vill och utan att behöva träna....
Jag hoppas verkligen att andra oxå kan acceptera det utan att behöva påpeka det på folk.
Det är bara att inse att bantning ligger i generna. Puss, Puss!!!!
SvaraRaderaså länge man själv trivs med sin vikt ska man ju skita i om andra tycker man borde gå nr några kilon. så länge man inte är farligt överviktig.
SvaraRaderamen jag har sen jag flyttade tills kåne gått upp 10 kg, gått ner dem igen, gått upp nästan allt igen och sen gått ner dem IGEN. och nu är jag gravid och kroppen blir väl aldrig sig lik... så vi får väl se vart det slutar.
Bra inlägg - känns bekant på nåt sätt =) Nån ny snygg bikini lockar liksom inte riktigt till sommaren...
SvaraRadera