fredag 6 december 2013

När stubinen är i kortaste laget och brinner upp på ett kick...

Snön gör mej lycklig som ett litet barn! Det klagas hej vilt lite var stans på denna snö, men jag älskar detta! Så ljust, så kallt, så vackert och så härligt!
Efter jobbet drog jag och grabbarna ut till mamma och skogsvägen ut dit var helt magisk, för att inte tala om hur det var där ute! Jag fick lov att fota lite och himlen gav ifrån sig ett härligt sken på sena eftermiddagen!
Det var halt som en isgata och jag körde som en myra, ändå höll hela bilen på att hamna i diket flera gånger... Hjärtat var i halsgropen ett flertal gånger, ingen kul känsla alls...
Ikväll har vi haft fredagsmys i SÄNGEN! Kollat på 5 avsnitt av julkalendern som jag har missat! Gud vilken härlig julkalender det är i år! Gillar barna Hedenhös skarpt!
Jonas är på julbord och har det kul med sina kollegor, nä då jag är inte alls avis. Bara liiite... *mutter* Ja ja jag vet, jag har oxå varit på julbord med mitt jobb för några veckor sedan, men jag hade gärna velat följa med idag oxå;-)
Min stubin är kortare än kortast och jag vet inte hur många gånger den har brunnit upp i eftermiddag och kväll? Visst ser dom sockersöta och så där underbart gulliga och snälla ut på kortet? Lovar att dom inte kunde ligga brevid varandra utan att ens peta, tjinka och slåss heeeel tiden... Den där syskonkärleken och min korta stubin går inte alls ihop, tyvärr.. Måste hitta ett ställe där man kan köpa en miljon lång stubin, typ nuuu!;-) Önskade att jag bara kunde ignorera deras småtjafs jämt, men jag kan bara inte det utan att explodera, kan inte....
Nu sover dom små och jag ligger och tittar med ett öga på idol. Jag har knappt följt det i år, så jag tycker det är ganska ointressant faktiskt. Men i brist på annat så ligger jag gärna här i sängen och myser med Douglas och har kvalitetstid med honom! Lovley!

1 kommentar:

  1. Oh, i know the feeling !
    Här är det KAOS mest hela tiden,
    och den som styr och ställer är såklart familjens minsting.
    Ska jag vara ärlig så håller jag på att bli tokig på honom och hans beteende,
    men jag intalar mig gång på gång att det är en fas som går över...
    Måtte den göra det SNART bara ;)
    Kram

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!