Alltså jag hatar mej själv en gnutta när jag inte kan stå för det jag tycker och tänker... Istället går jag runt och gnäller om det till alla andra... Varför ska det vara så svårt att vara lite rak och stå för det man tycker? Vad är det jag är rädd för?
Idag klistrade jag på det där jäkla falska leendet och satt där och hummade samtidigt som det samtidigt skrek i huvudet på mej: Ifrågasett denna människa! Varför gör denna människan så? Säg vad du tycker och tänker nuuuuu!
Men nej jag gjorde det inte, jag ifrågasatte inte...
Jag vet inte hur jag ska stå ut dom här närmaste dagarna... Jag vill inte klistra på det där fula falska leendet. Jag vill ju kunna vara rak och säga att jag inte gillar detta sättet som denna människan går på... Men istället så kommer jag sitta där och ha ont i magen, gå till ännu fler vänner och snacka om hur illa jag tycker att denna människan beter sig...
Här försöker man uppfostra sina barn till att tala sanning, att inte ljuga och oavsett hur dåligt de mår över att säga vad det tycker och tänker så peppas de ändå att säga det... Och sen är jag en sån falsking som inte törs säga vad jag tycker och tänker själv...
Gaaaa, jag vill inte vara vuxen just nu. Jag vill vara en liten flicka igen och låta mamma ta dessa "problem"
För att ha ett falskt påklistrat leende är nog det värsta jag vet....
By the way... Jag ser inte ut så där när jag har ett påklistrat leende... Jag ler vanligt då, jag lovar...;-)
måndag 23 april 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Snygging ;-)
SvaraRaderaSånt kan vara skitjobbigt..
Bara räkna till 3 och säg vad du vill säga.
Det kommer att kännas så mycket bättre efteråt.
KramK
Fattar exakt!! Men ibland får man hålla god min för husfridens skull....
SvaraRaderaOch vad menar du? Ser du inte ut sådär??
;)))
Kram!!
hehe och snyggt var leendet också! ;)
SvaraRaderaJag försöker bli bättre på att säga vad jag tycker. Inte alltid och hela tiden kanske, men om "hålla tyst" innebär att man mår så dåligt som du verkar göra, tycker jag ABSOLUT att du ska överväga att säga något. Inte kul att gå omkring och må så ju... :-(
SvaraRaderaDet är klart att det kan kännas lite obehagligt och obekvämt att säga det, men som Katarina säger; det kommer kännas betydligt bättre efteråt!
Kram
Ska jag följa med dig i morgon?
SvaraRaderaPuss/mamsen
Bara för att du känner att den här personen beter sig konstigt eller "fel" så har du inte rätt att ändra på den, ändra din syn på personen och välj att se allt det som är bra istället.
SvaraRaderaSvårt att säga vad som är rätt eller fel då man inte har hela historien, men ibland det kanske är rätt att ha det där falska leendet, för att alternativet kanske inte är värt det?
SvaraRaderaMen du är väldigt snygg med både falskt som ärligt leende! :D
Kram
Jag har börjat (vid 40+;)) att ibland vara tyst. Även om det tar emot.
SvaraRaderaMen om det inte är någon som står dig nära, någon du har relation till.. Så kan det vara lika bra å inget säga. Man kan inte förändra nog annan ön sig själv.
Så är det ingen i din närhet, lägg inte ner energi.
Spara den till något bättre ;)
Kram
Visst är det viktigt att vara ärlig samtidigt som det ibland är lika bra att vara tyst. Man måste välja sina strider som det så fint heter.
SvaraRaderaJag är dessvärre nästan åt andra hållet - att jag skulle behöva lära mig att vara tyst. Att inte vara så rak alla gånger.
Kram!
Men bajs, jag är likadan!! Jag lovade mig själv att 2012 skulle bli det året då jag tar bladet från mun och verkligen säger vad jag tycker och tänker, i synnerhet när någon gör fel eller säger något jättekonstigt.
SvaraRaderaMen ack nej, jag gör som du... fortfarande. Så jäkla ryggradslös ibland, och jag blir så förbannad på mig själv.
Kramen!
Åh, just i detta nu skulle det där kunna vara mina ord - det finns "folk" som gör mig så arg att jag nästan kokar inombords, ändå fräser jag inte ifrån...
SvaraRaderafan fan fan !!! ;)
kram