Att tro på sig själv...

Jag är världbäst på att få tuuusen tankar och idéer i mitt huvud! Känna att jag vill och försöka! Men när det sen kommer till att jag ska våga ta det där steget till att försöka och utveckla mina idéer, nja då backar jag ett steg och vågar liksom inte tro på mej själv... Konstigt är det med tank på att jag är väldigt framåt och driftig annars i allt vad jag gör. Konstigt att jag inte då vågar tro på mej själv? För hade jag vågat tro på mej själv i alla dessa år så hade jag förmodligen inte sutit här och tyckt synd om mej själv och snart varit arbetslös, nej jag hade förmodligen varit egen företagare då...;-)

Jag fick ett mycket glädjande samtal från en som är sååå driftig och kör på det han vill! Han fick min mage att pirra till och nu flyger det massor av fjärrilar därinne och jag känner att det finns ett hopp och en stor glädje!!
Från ide till verkligehet och jag gillar det sååå mycket! Jag vill oxå våga! Varför vågar jag inte? Är jag så rädd för att misslyckas? Vad skulle hända om jag misslyckades med mina idéer? Inget förmodligen....
Så nu ska här grubblas under påsken och jag ska verkligen göra mina idéer till verklighet och tro på mej själv så in i bänken! *jag kan*jag kan*jag kan*

Var på ett möte på jobbet nu på eftermiddagen! Facket var där och informerade om hur jag ska gå till väga när jag blir arbetslös... *hua* Arbetslös, bara ordet får mej att rysa... Och nej inte mycket klokare blev jag heller... Stämplingdagar hit och stämplingdagar dit... Du får inte jobba där, men du ska jobba här och spara dina dagar här och ta inget jobb där... Kan säga att det känns som om det är en hel stor cirkus i mitt huvud just nu och allt känns helst snurrigt... Nej jag vill verkligen inte in i de där arbetsölshetsrullarna... 
Dax för nytänk från min sida och dax att börja tro på sig själv!!! *pep*pep*pep*