Idag är jag med i Aftonbladet, i bilagan Hannah och Amanda!
Artikeln blev sååå bra och det där med att de sägs att journalister skriver som de vill, de kan jag då rakt inte hålla med om;-) Snarare är jag såååå imponerad av Ida som lyckades knåpa ihop allt vad jag bubblade och babblade om, till en mycket bra artikel!
Ni som inte köpt tidningen och så klart är sååå nyfiken om vad artikeln handlade om, så kan jag berätta... Den handlade om en längtan till en dotter....
Och det känns så bra, mycket bättre än vad jag hade trott faktiskt. Men varför ska allt vara så tabu att prata om? Jag är inte en sån person, så därför delar jag med mej efter denna längtan till er och svenska folket!;-)
Om det kommer på webben, så lovar jag så klart att meddela er detta så fort det bara går så att ni får chansen att läsa allt (om ni nu inte köper tidningen förstås, som jag hoppas att ni gör;-))
Stort grattis till en välskriven artikel. Modigt att framföra budskapet, tror inte många skulle våga det så öppet. Känslan av att man inte är "nöjd" med det man har samt för alla de par som inte kan få barn. Återigen modigt.
SvaraRaderaKramar till dig
Men attans vilken kändis du är!! :-)
SvaraRaderaJätte modigt av dig att dela med dig! ❤
Hinner inte köpa tidningen idag, hoppas den säljs imorrn med! Vore jätte kul att läsa!
Kram kram på dig!
Oh, vad jag vill lasa den! Hoppas verkligen den komemr pa natet... Tycker du ar sa modig och ar helt klart pa din sida...
SvaraRaderaKram
Jag tycker inte alls att det är något konstigt, tycker det skulle vara hemskt om någon tyckte nått annat<3
SvaraRaderaÅh, vad du är grym. Och modig. Sjukt att man ska behöva vara modig för att vara ärlig med en sån här sak, men man vet ju vad folk kan vräka ur sig när de inte håller med. Ska försöka få tag i tidningen, för jag måste ju läsa. Fint halsband med. ;) Massa kramar!
SvaraRaderaStarkt gjort av dig!! Själv har jag tre döttrar och skulle gärna vilja ha en liten gosse. Barnafödandet är över för min del så jag vet precis hur du känner. Kram på dig!! //Linda
SvaraRaderaDe som har mage att kritisera det här är dumma i huvudet... Det är endast DU som vet hur DU mås och känner och vad som är rätt för dig... Klart som fasiken att man har rätt att önska sig och drömma, du har ju likvet fullt av kärlek till de som finns omkring dig redan nu, det förändras ju inte av att du känner saknad efter något mer...
SvaraRaderaFint formulerat och sunt tänkt.
*kram* på dig...
"hur du mår" skulle det stå... inte mås... ha ha ... sorry...
SvaraRaderainte heller "likvet" utan livet.... ha ha, här gick det snabbt över tangenterna...
SvaraRaderaJag tycker du är modig och stark som vågar stå för det du känner, offentligt dessutom! Jag känner inte samma sak, trots att jag har två pojkar, men jag kan absolut förstå dig! När jag fick min första son var jag oerhört glad att det var en pojke, för jag ville inte att mitt första barn skulle vara en flicka. När jag sen fick min andra son var jag lättad att det var en pojke, för jag känner mig verkligen som en "pojkmamma". Det är nästan också tabu att säga att man INTE ville ha en flicka, för hade jag fått det så hade jag självklart älskat henne lika mycket!
SvaraRaderaFint och modigt tycker jag! Och viktigt!! Hoppas det kommer på webben så man får läsa hela.
SvaraRaderaDet händer att jag på förlossningen har hand om par som har pojkar hemma och som nu får upp en dotter på bröstet. Lyckan att få barn kryddas extra med lyckan att få en dotter. De har liksom du längtat, men inte riktigt vågat säga något om önskan att få en flicka. Det är så klart inte så för alla, men några.
Själv sörjer jag inte direkt att jag inte fått någon dotter, men skulle det bli en trea så skulle jag önska mig en flicka.
Kram på dig!
Bra gjort av dig.
SvaraRaderaHar en syster som har tre underbara pojkar som känner samma längtan. Jag kan inte förstå mig på henne. Hon är ju 41 år och jobbar heltid som läkare. Men känslor kan man inte springa ifrån.
Hej! Jag ser mig själv i dig och har full förståelse för dig och dina tankar! Nu har "min" önskan gått i uppfyllelse och jag har fått min drömtjej efter 3 pojkar i familjen (jag och min man har en gemensam pojke och min man har två pojkar sedan tidigare). En flicka kom till oss, något ingen kunde tro efter 42 pojkar i dopklänningen och endast 13 flickor...
SvaraRaderaÅ va jag gillar din blogg,,, har ju läst lääänge men varit lite dålig med att kommentera!! du skriver så bra,,,,kram Mona L Mamma till 2 tjejer och en liten änglason <3
SvaraRaderaJag har "en av varje" och har fått motsatta kommentaren om man kan säga så. Då skall man vara nöjd och allt skall vara bra. Får nästan lite konstiga blickar nu när jag väntar nr. 3. :-)
SvaraRaderaNär jag var gravid med dottern, hoppades jag att det skulle vara en pojke. Det gör jag även denna gång. Men i det stora hela spelar det ingen roll, kärlek finns det. :-)
(jag passar på att kommentera nu när jag, för en gångs skull, läser från datorn. Totalt omöjligt att kommentera från min mobil... :-) )
Kramiz Emma
Åh, jag erkänner helt klart att jag vill ha en tjej. Under gravidteten tänkte jag hela tiden att det är en kille för att jag inte ville tänka tanken att det skulle vara en tjej för då skulle jag bli så besviken om det kom ut en kille. Sedan har mina syskon bara pojkar vilket får mig att tänka att jag säkerligen bara kommer att få det med och det kan jag verkligen känna mig ledsen och ha sorg över. Är det inte märkligt att man känner sorg och saknad över något man aldrig haft? Men så är det för mig och det märks ju här att det är flera som känner likadant.
SvaraRadera