Minintonåring...

Vi har fått en liten minitonåring här hemma. Hans namn är Fabian och är 1½ år.... Han har humör utan dess like och bryter ihop för inget. Hans första levnadsår var helt fantastisk. En skön liten kille som bara liksom flöt med i tillvaron och fann sig med godan ro att bara vara! Men så hände det något för några månader sedan. Han började få humör. Han la sig ner på golvet och bara skrek rakt ut så fort han inte fick som han ville och detta har bara fortsatt och ju längre tiden går, ju längre håller hans små utbrott på...
Han rivs, nyps och drar i håret så fort han får tillfälle på vilka barn som helst.
Kanske blir det så när man har 2 storebröder och man får slåss för sina saker i livet? Kanske är det bara en fas i livet? Vad vet jag?!
Vissa dagar kan han verkligen gå mej på nerverna med stormsteg. Men på någotvis så har jag lärt mej att bara bita ihop! Han är tredje barnet och mitt tålamod har faktiskt växt enormt mycket. Att han får sina spel mitt bland alla folk rör liksom inte mej i ryggen. Då tar jag bara honom under armen och går ut och låter honom skrika av sig där, även om han gallskriker i så där 30 minuter tills han nästan spyr...
Men han är oxå underbar min lilla bebis;-)! Han kan pussas och kramas oxå och det är han väldigt generös med;-) Pussas gör han med alla så fort han får tid över och helst då med hela tungan framme;-)!