Den sköra tråden mellan liv och död...

Efter det fruktansvärda som hände med Stefan Liv igår så har mina tanka börja att rulla... Livet är verkligen som en skör tråd och döden kan stå i vilket hörn som helst och bara vänta på oss... Jag har blivit så nojjig de senaste. Jag får så sjukt mycket tankar som jag knappt vågar berätta om.... Tänk om det skulle hända min älskade familj något. Tänk om det skulle hände dom något och jag är den enda som överlever. Kan man någonsin överleva det? Kan man någonsin få ett liv igen? Vill man fortsätta leva?
Jag är bokstavligt talat livrädd för döden och har alltid varit...
Döden har fan ingen respekt med sig, den bara kommer in och tar den han vill och det är just de som gör mej så rädd. Att just inte veta...
Jag får en klump i halsen varje gång som jag tänker på döden. Att den skillnaden mellan livet och döden kan vara så otäckt nära varandra... Att i ena stunden lev och må bra och i den andra helt plötsligt bara vara död. Inte finnas mer...
Jag försöker på någotvis bearbeta döden.... För visst finns det ett liv efter döden? De måste det ju göra. Vi kan ju inte bara dö, våra själar måste väl ändå försvinna någonstans?? Det är iallafall vad jag vill tro!
Jag som är sååå rädd för döden har ändå en konstig känsla inom mej. Och det är att jag kommer att dö ung... Den känslan har jag burit med mej så länge jag kan minnas... Jag har berättat att jag vill bli kremerad, släppas fri i mitt älskade hav! Jag kan då för alltid vara med mina nära och kära vart de än befinner sig i världen!
Kanske är detta just min bearbetning med döden att just tänka dessa tankar??
Ja jag vet att detta låter helt sjukt och att jag kanske inte alls borde skriva sånt här på min blogg. Men jag tycker ändå att det är viktigt att få dela med mej av mina känslor och tankar... Kanske är jag inte alls så ensam om just dessa tankar som jag tror...? Döden är ändå så pass viktig för oss att prata om...