fredag 15 januari 2010

Vecka 33!

Snälla bebben kom ut snart!!!
Jonas har satt griller i mitt huvud... Han är så säker på att den snart vill titta ut. Så nu har jag oxå börjat att tro de... Förmodligen har han nog för sig det med tanke på allt mitt klagande här hemma. Jag klagar varje dag på att jag har ont på alla möjliga ställen och att det nu börjar bli riktigt jobbig:-(
Den har blivit mycket vildare igen och sparkar snart sig ut genom magen. Den får på stenhårda sparkar och hela kroppen rör sig... Douglas är så fascinerad av hur hårt den kan sparka. Det är så kul att han nu är så stor och kan delta i detta. Att han verkligen fattar att det är en liten bebis som jag har i min magen.
Jag är så fruktansvärt trött. Sover otroligt dåligt på nätterna. Är uppe och kissar flera gånger per natt och har börjat drömma väldigt mycket om bebben. Inatt drömde jag att jag födde en lite kille som var gigantisk. Nästa lika stor som Alfred och som var en kopia av honom. Jag hade såna problem hur jag skulle amma honom. Så jag har haft lite ångest inatt;-)
Jag har väldigt svårt att hitta en bra ställning att sova i. Hittar jag en och somnar så är det åter dax att gå upp på toa igen och sedan är det ett lika stort problem igen.... Men det är väl bara att börja vänja sig igen med lite sömn...
Tydligen snarkar jag väldigt mycket oxå och det gör ju inte att sömnen blir bättre. Så just nu har jag och Jonas separata sovrum. IGEN!!
Jag kan knappt fatta att om 7 veckor så har vi vår bebis hos oss. Denna graviditet har gått otroligt fort men jag har på någotvis ändå njutit mest denna gången mot vad jag har gjort med de andra 2!
Om 7 veckor så får vi äntligen träffa det lilla eller det stora trollet som gömt sig i min mage. Jag längtar sååå himla mycket! Men och det finns ett stort MEN, Jag är livrädd för förslossningen/snittet... Jag ältar fortfarande i mitt huvud hur jag ska göra... Låt den komma nu och att det går fort, för då har jag inget val;-)
Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo. Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

2 kommentarer:

  1. Känns som man är delaktig i din graviditet nu när man följt dig på bloggen hela tiden =) Så nu vill jag oxå att den ska titta ut snart. Kanske inte riktigt än, men snart =)

    SvaraRadera
  2. Ha ha va bra!! Ja nu snart får den allt titta ut!!!;-)!
    Kram

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!