Om jag fick leva om mitt liv....

1980 föddes jag, en kalla februari eftermiddag. Jag har haft ett lyckligt liv och det har rullat på i både medgång och motgång!
Jag har dock fått en hjärna likt en höna som är så liten så liten så att jag har glömt bort så mycket från mitt liv! Jo det är sant, när andra sitter och berättar gamla minnen så sitter jag bara där och stirrar som en dum guldfisk och undrar om jag var med på samma saker?;-)
Okej lite kommer jag väl ihåg, men inte alls så mycket som jag hade velat.
Tänk va häftigt om man kunde få leva om sitt liv, ja inte hela långa mitt 32 åriga livet i 32 långa år. Men en snabbspoling genom livet och hoppa in där man kände att man ville leva det lite mer annorlunda eller liksom bara känna på hur det var att vara barn, tonåring och delar av vuxenlivet. Hur jag upplevde det då och hur jag skulle uppleva det nu!

Jag vet inte hur gammal man är när man börjar komma ihåg saker från sin barndom? Jag minns bara vissa delar, eller så tror jag att jag minns dem bara för att jag sett kort på från den tiden...
Jag hade en lycklig barndom med lagomt mycket kompisar. Men jag skulle ändå vilja resa tillbaka till den tiden, gjort skoltiden lite mer annorlunda. Kämpat, stått på mej, kanske inte varit så taskig mot vissa, kanske släppt in andra på livet än vad jag gjorde ....

Kanske skulle jag inte låtit mina föräldrar klippt mej som en pojke? Tur att jag iallafall fick bära rosa byxor första skoldagen i ettan. Annars hade de kanske börjat kalla mej Kalle eller något sånt!;-)

Jag skulle vilja leva om och se med andra ögon hur jag var och hur andra var runtomkring mej. Jag har vissa minnen, så som när jag kom hem en regnig novemberdag och mamma stod i köket och bakade bullar. Ett härligt minne som jag så gärna skulle vilja leva om, känna på den känslan igen och bara njuta!
Sen hade jag ett helvetes humör... Hemskt var bara förnamnet och jag var i luven med många. Varför? Där skulle jag oxå vilja kliva in och  leva om och vara lite mer glad....

Tonårslivet... De ljuvliga tonårslivet som bara sprang iväg och jag brydde mej inte ett skit om vad andra tyckte. (Eller så gjorde jag det alldels fööör mycket och det var då det gick fel?) Jag gick till skolan, gjorde lite ifrån mej, hängde med kompisar och var en allmänt sur och vresig tonårstjej med ett helvetes humör och som trodde jag var tuff....;-)

Guuud va jag skulle vilja hänga med alla mina gamla kompisar igen. ALLA!!!! Så häftigt. Ibland bytte jag kompisar som andra byter trosor. Man hängde lite här och man hängde lite där. Snackade skit här och lite där. Men gud va galet roligt vi hade!;-)
Vissa har jag kvar i mitt liv, andra inte.... Men jag har denna sköning kvar! Gud va mycket skit vi 2 var ute på tillsammans och gud så roligt vi hade! Tänk om man fick leva de livet igen, iallafall en kväll!

Vissa saker ångrar jag i livet... Men så klart så skulle jag inte vilja ha vissa av det ogjort heller, samtidigt som jag idag kanske skulle ha gjort vissa saker lite mer annorlunda....
Tiden går så fort så fort.... Jag hinner inte riktigt med.... 11 år tillsammans med denna älskling, vart har tiden tagit vägen? Även här skulle jag vilja spola tiden tillbaka lite. Jag undrar hur i all världen Jonas orkade med mej ett tag? Mitt humör, bråk och konstiga tankar. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden och själv ställa mej som tredje person och se vad som försegick? Varför jag kastade saker omkring mej? Varför jag hade ett sånt jävla humör? Vad fick jag ut av det? Kanske var det bra? Kanske har detta humör som jag hade (har?) gjort den till den jag är idag?

Jag ångar lite att vi inte reste mer jag och Jonas, innan vi fick barnen, köpte hus och slängde pengarna på annat skit.;-) Varför gjorde vi inte det för? Vi kunde ju ha gjort minst 2 resor per år...
Denna bilden är från en resa till Lanzarote 2003. Vi hade egentligen bokat en resa till Sydafrika. Men så fick vi ett glädjande besked om att vi väntade barn så vi bokade om resan till Lanzarote istället. Dock slutade det i missfall i V 11....

En sak som jag ångrar och som vi skulle ha gjort innan allt det här med barn och hus.. Ja så klart gifta mej... Vi skulle ha gift oss för flera år sedan... Varför gjorde vi inte det för? Ja jag är en gnutta bitter, kommer jag någonsin få bli fru Grunditz??  Nej jag vet att man aldrig ska säga aldrig... Kanske en dag... Plötsligt händer det att mannen i mitt liv säger: -Nu så älskling har jag bestämt mej, nu bokar vi en kyrka och så gifter vi oss! (Ja jag vet att det inte är så jävla svårt, men här är det visst det. Livet är väl för kort för att gå och tråna och längta efter något så fint, eller hur Jonas?!;-))
En dag kanske jag får vara så här stilig som min morfars farmor och farfar! Dock kanske inte i en svart brudklänning...?!;-)

Och om jag skulle få leva om mitt liv så skulle jag spola tillbaka tiden om och om igen när dessa underbara gossar föddes... Sååå häftigt och det ögonblicket när man får upp sin älskade nyfödda bebis på magen, ja det ögonblicket går inte att beskriva. Det är såååå ljuvligt underbart!!!
Och tiden, den berömda tiden som går alldels för fort och jag hinner inte med... *gråter en skvätt* Insåg idag att jag verkligen inte har så små barn längre.... Dom är så stora och klarar sig så mycket själv helt plötsligt. Ja både på gott och ont...
Tror att jag ska fortsätta min lördagskväll ute i förrådet bland alla mina fotoalbum och drömma mej tillbaka i tiden lite!!!
Att bli hyptnotiserad kanske vore något för mej? Någon som prövat? De vore sååå grymt häftigt att få "åka" tillbaka i tiden lite!;-)