De där berömda tålamodet....

De där berömda tålamodet har fått sig en rejäl törn den här helgen. Mitt humör, grabbarnas humör och trots går inte alls ihop.... De testar hela tiden gränserna och de bråkas, slåss och sägs imot hela tiden. De är mer vilda än tama och de får mej att slita mitt hår...
Denna lilla herr Grunditz är den värsta av dem. Han styr och ställer hela familjen med sitt lilla lillfinger. Han sätter sig på tvären och är värre än ett aprilväder i humöret. Upp som en sol, ner som en jävla pannkaka..... Ibland går det och jag kan bita ihop, men inte alltid och då är jag nära till bristningsgränsen när han bara sätter sig imot hela tiden. Hur i hela världen kan en 2½ åring vara så himla ilsk? Så tjurig? Så underbar? Så glad? Så arg? Så blyg? Så förbannad? Så söt? Jo han visar mååånga sidor per dag den där lille mannen, men söt som smör är han allt och kan charma vem som helst;-)

Jag beundrar alla ensamstående föräldrar som har sina barn jämt hos sig. Som liksom aldrig få "komma" ifrån och andas lite...Ja men så klart älskar jag mina barn över allt annat. Men när man liksom får ta allt själv, då blir det en gnutta jobbigt....
De ska bli skönt när Jonas kommer hem imorgon, så skönt att dela på allt igen....
De "roliga" är att när Jonas inte är hemma så blir jag jämt så in i baljan duktig på att planera, strukturera och ha koll! Så här städat, tvättat och ordning som vi just nu har, har vi inte haft på väldigt länge;-)

De vet ju så klart hur och hårt de ska trampa på mina ömma tår... De vet precis hur de ska få mej att bli arg och slita mitt hår... De känner mej så väl och jag tror banne mej att de har gjort de till en sport att få mej att bli arg...;-)
Tidigare ikväll så bråkade dom så mycket att jag tog bilen och körde några gator ner och körde hem igen... (Ja förlåt mej nu alla duktiga och präktiga föräldrar som aldrig skulle göra så, men jag var borta max 2 minuter...) Men jag fick lov att sätta ner foten och få dem att fatta att man inte kan göra hur som helst, speciellt inte när jag är själv hemma med dem... Och jo det hjälpte och de lugnade ner sig, i allafall i 10 minuter innan det var dax för nästa bråk och skrik...;-)

Nu ska jag ta mitt tålamod och gå och lägga mej. Imorgon ska jag nämligen upp tidigare än vad jag brukar och dessutom lämna kidsen på dagis och fritids. Mmm önska mej lycka till, de kan ju gå hur som helst;-)

By the way.... Visst är bilderna underbara på mina små sockergryn!? Var ute hos mamma idag och fotade dem och kussarna, såååå fina blev dom!;-)