Han har bosatt sig i min kropp....

Jag har fått en inneboende i min kropp... Jag har ingen aning om hur han ser ut, men jag känner att han är STOR. Han fyller hela min kropp och dessutom har han tagit med sig hela sin familj in i min varma stora och sköna kropp.... Han kallas visst latmasken. Han är en riktigt jävel den där latmasken och jag har bönat och bett att han ska ta sitt pick och pack och dra så långt det bara går... Jag har nu hotat med att vräka honom och lovat att skaffa en ny bostad till han och hans familj inom en vecka! Så nu undrar jag om någon har lust att ta hand om en STOR fet latmask och hans bihang, de vi säga hans äckligt jobba och tjocka familj...?
Det är hemskt att ha honom boende hos sig, men jag lovar att är man en soffpotatis så kan det vara ganska så skönt att ta hand om honom;-)
Jag har tappat all energi och lust till allt vad träning heter. Jag nästan gråter varje gång som jag släpar min stackars kropp på träningen och väl där så kan jag inte alls prestera så mycket som jag skulle vilja..... Jag hittar på alla möjliga ursäkter för att inte träna... Känner efter och tycker att jag nog minsann har en gnutta ont i halsen fast jag inte alls har det...
Kroppen är trött, kroppen blir ännu tröttare av att inte träna... Hur jag än vänder och vrider på det så blir det ändå inte bra... Jag hittar inte tillbaka till motivationen, trots peppa och ännu mer pepp... Jag måste försöka hitta den...
Jag tror att den kanske kan lockas fram genom tävling? Jag vet inte, men så brukar det vara med mej. Så fort det handlar om tävling, ja då blir jag ganska så pigg på att vinna;-)
Jag blickar tillbaka på min "träningsdagbok" och runkeeper... Faaaan oxå, jag vill känna det där underbara suget att snöra på mej löpardojjorna och ta mej ut och sväva fram i spåret och känna det där underbara ruset som man får när man har sprungit och tränat! Känna glädje och känna sig så där ren som man gör när man har kört ett hårt och skönt träningspass!
Men nej, jag hittar ändå inte träningssuget...:-(
Jag sprang mycket i våras, somras och höstas. Minst 3 dagar i veckan och jag hade en toppenkondis ( om man får skryta lite;-)).. Nu är kondisen ett minne blått och jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka till den?

Sprang jag inte så gick jag och vissa dagar fick jag till 2 träningspass per dag, både styrka och kondition....

Jag tror att det möjligtvis kan vara så att latmasken trivs som bäst i kroppen nu i den här mörkt och ruggit novembermånaden....
Jag är energilös och konstant trött. Trött, trött och åter trött, men kan ändå inte sova... Jo jag vet att sömn och att röra på sig går hand i hand. Rör man på sig så sover man oxå mycket bättre och är mycket piggare...
Så snälla latmasken, ge dej iväg nu. Jag orkar inte med dej mer och jag hatar faktiskt dej! Nu vill jag bli en träningsnarkoman igen, det är sååå gött att vara det, jag lovar!!;-)