Idag är det 7 år sedan min fina svärfar gick bort. Han lämnar fortfarande kvar en stor saknad efter sig. Jag kan fortfarande höra hans röst och ibland haja jag till och tro mej se honom sitta i en bil på väg någonstans...Jag kan fortfarande känna den där rädda känslan när telefonen ringde tidigt på morgonen den 1 oktober, resan hem till Skillingaryd den där kalla och fina höst morgonen. All ovisshet som snart skulle nå oss. Ambulansens blåljus var avslaget och det var då vi förstod vad som hade hänt... En stor sorg att gå igenom , även en stor sorg fortfarande.
Frank du är fortfarande saknad varje dag här på jorden och hade du levt så vet jag att du hade varit den där perfekt farfarn för mina små pojkar!
Vi alla vet ju hur Jonas kommer att se ut när han är kring 55-60 år;-) En kopia av sin far!!♥
Ja, åren går fort... och det gick så hemskt fort när Frank försvann att jag vet att jag inte riktigt förstod när mamma berättade. Jag var rätt ofta med min pappa i affären i Vaggeryd och brukade få följa med bakom kulisserna när de drack kaffe o tjötade. Det är ett av mina minnen av Frank.
SvaraRaderaOch så tråkigt att han inte hann få uppleva era goa ungar, så är det ju i vår familj oxå, att Judit bara har mormor men ingen morfar.
Kram