torsdag 21 oktober 2010

Minnen och spökerier....

När jag inte kan sova på nätterna så börjar jag tänka... Igår kom det en massa minnen bland annat detta:
Douglas har aldrig träffat sin farfar, han dog 2 år innan Douglas föddes. Men vi har alltid pratat om farfar och besöker hans grav ofta! När han var runt 2 år åkte vi ner till Mellby, ett av farfar Franks favorit ställen här på jorden. Douglas klev ur bilen och sa: Hej farfar och hunden! Vi tittade på varann och blev helt paffa... Vi hade inte pratat om honom på vägen ner, vart fick han detta ifrån? Hela den helgen så pratade han med farfar vart än han än befann sig! Jag är ju en sån där person som tror på allt sånt där övernaturliga grejer. Så jag är helt säker på att farfar var hos oss den helgen, men att det bara var EN person som såg honom och det var DOUGLAS!!!
Frank har även varit och hälsat på mej strax innan jag skulle få Douglas. Jag låg i sängen för att sova för natten och Jonas var inte hemma. Dörren öppnade sig till sovrummet och in kommer svärfar och sätter sig på sängen. Jag var helt lugn hela tiden och jag kände att han var där för att kolla så allt var bra med mej och min blivande lilla bebis! Efteråt blev jag så chockad att jag började gråta...
Jag är ju som sagt en liten konstig prick så jag har varit med om så mycket såna här saker. Så skulle jag bara berätta hälften av allt så skulle ni tro att jag vore tokig, men det är jag inte;-) Tror ni på ett liv efter döden? Vad tror ni hände med oss? För visst måste våra själar komma någonstans?
Jonas tror inte på något sånt här... Men jag har lovat att om jag går bort innan honom, så ska jag komma tillbaka och spöka skiten ur honom! Mohahaha;-)


6 kommentarer:

  1. Men fan, sådär höll min farbror och kusin på en kväll under jakten nu i oktober..det var ju jävligt kul att sova ensam i kojan mitt i skogen den natten..
    Ja tack, gärna en till spökhistoria..snälla.. *muttermutter*

    SvaraRadera
  2. Huuu...ryser... tuppskinn på hela kroppen!
    Hur ska jag nu kunna gå å lägga mig?

    SvaraRadera
  3. Mina barn har aldrig fått träffa sin mormor. Min mamma omkom i en trafikolycka, blev bara 55 år ung. Kommer stunder i livet när jag saknar min mamma som mest. Mkt var när jag väntade mina små, hade så gärna velat ha henne hos mig då. Men jag kan ibland känna hennes närvaro ibland.

    Visst tror jag på ett liv efter det här =)

    SvaraRadera
  4. Jag tror absolut på dig! Vi har spöken här hemma. Casper hade en låtsaskompis när han var 2-3 år, Erik hette han. Sen läste jag i en bok att det bott en pojke som hette Erik lite längre upp på vår gata på 1920-1930 nån gång som dog när han var typ 7-8 år. Han fick aldrig leka med nån för hans mamma tyckte inte om att barnen drog in en massa skit... så han var säkert bara glad att Casper kom så att han kunde leka med honom :-)

    SvaraRadera
  5. När River va mindre så brukade han också prata med sin farfar. Han har heller aldrig träffat sin farfar.
    Tom trodde inte heller på det övernaturliga innan, men nu när man hör fotsteg eller dörrar öppnas så säger han "det är bara pappa som hälsar på" :)

    Kram

    SvaraRadera
  6. jag hade blivit skiträdd om det hände mig.. men spännande låter det iaf!

    Du är jättefin på det kortet. :)

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!