Minnen och spökerier....

När jag inte kan sova på nätterna så börjar jag tänka... Igår kom det en massa minnen bland annat detta:
Douglas har aldrig träffat sin farfar, han dog 2 år innan Douglas föddes. Men vi har alltid pratat om farfar och besöker hans grav ofta! När han var runt 2 år åkte vi ner till Mellby, ett av farfar Franks favorit ställen här på jorden. Douglas klev ur bilen och sa: Hej farfar och hunden! Vi tittade på varann och blev helt paffa... Vi hade inte pratat om honom på vägen ner, vart fick han detta ifrån? Hela den helgen så pratade han med farfar vart än han än befann sig! Jag är ju en sån där person som tror på allt sånt där övernaturliga grejer. Så jag är helt säker på att farfar var hos oss den helgen, men att det bara var EN person som såg honom och det var DOUGLAS!!!
Frank har även varit och hälsat på mej strax innan jag skulle få Douglas. Jag låg i sängen för att sova för natten och Jonas var inte hemma. Dörren öppnade sig till sovrummet och in kommer svärfar och sätter sig på sängen. Jag var helt lugn hela tiden och jag kände att han var där för att kolla så allt var bra med mej och min blivande lilla bebis! Efteråt blev jag så chockad att jag började gråta...
Jag är ju som sagt en liten konstig prick så jag har varit med om så mycket såna här saker. Så skulle jag bara berätta hälften av allt så skulle ni tro att jag vore tokig, men det är jag inte;-) Tror ni på ett liv efter döden? Vad tror ni hände med oss? För visst måste våra själar komma någonstans?
Jonas tror inte på något sånt här... Men jag har lovat att om jag går bort innan honom, så ska jag komma tillbaka och spöka skiten ur honom! Mohahaha;-)