Så kom Douglas till världen!

I väntans tider. Klockan 22.00.

Jag har fått några önskeinlägg av lilla fröken och ett var om mina förlossningar. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av dom till er. Jag börjar idag om att skriva om Douglas förlossning!
I augusti -04 höll vi på att flytta från lägenheten i Jönköping till radhuset i Skillingaryd. Mitt humör var kanske inte på topp och det var kanske därför min mamma proppsade på att jag skulle ta ett gravidetstest. Min mens var nämligen ca 2 månader sen och jag hade då vid det tillfället tagit så där 4 test hela den sommaren. Men efter mycket övertalning så gick jag och köpte testet. Lägenhten var tom så jag och mamma höll på att städa ur den medans Jonas gick för att pant burkar. Jag kissade snabbt på stickan och gick ifrån toaletten. Några minuter senare gick mamma dit och frågade hur många sträck det skulle visa. Jag svarade 100 för jag var ju inte gravid... Hon sa att det visade 2 sträck. Herregud vi skulle ha ett litet barn! Mamma fick alltså redan på det först. När Jonas sedan kommer in genom dörren för att ge mig pengarna för panten så sa jag att han kunde behålla dom och köpa en vagn. Han fattade inget men blev sedan superglad för vårt lilla pyre!
Jag hade mycket sammandragninga och var sjukskriven från och till från V 20.
Men påskafton den 26 mars satt vi ute och fikade när jag reste mig upp gick mitt vatten. Det var som att vrida på en kran. Det bara forsade vatten och min svärmor trodde att jag kissade på mej. Jag hade inget ont och jag tog det väldigt lugnt. Jag var då i vecka 35+5. Jag ringde in till förlossning och fick komma in på en gång. Jag packade ingen väska för jag skulle ju inte föda barn. Jag hade ju 4 veckor kvar...
När vi kom in så tog dom en massa prover på mej för att se så att jag eller barnet inte hade någon infektion. Vi blev inlagda för obsevation. Sedan var det bara att börja vanka i den långa korridoren. Jag gick nog många mil... Till slut började jag känna några små värkar som kom lite pö om pö.
Ingen hade kollat hur mycket jag var öppen för att förhindra infektion. Men på söndag kväll klockan 21 kom det in en barnmorska för att se om något hade hänt. Och det hade det. Jag hade klarat av mycket med hjälp av en tensapparat. Jag var öppen 8 cm. Vi fick då byta till ett förlossningsrum. Mina värkar kom allt intensivare och det började göra ont nu. Men jag tog hjälp av lustgas som hjälpte mej mycket. Klockan 02 fick jag mina första krystvärkar. Jag fick lite dropp för att öka på dom och för att det skulle bli lite intensivare. Jag låg ner på rygg i gynställning. Jag vet att det gjorde ont när huvudet stog precis runt slidkanten. Klockan 02,35 föddes en lite fågelunge så välskapt och söt. Han fick ligga på mitt bröst direkt och började genast söka efter bröstet för att få i sig mat. Den känslan går inte att beskriva. En kall och varm lite slämklump som ligger där och gnyr lite. Det kontiga var att jag hade väldigt svårt att ta mej till honom. Men jag tror att det var för att jag varit så inställsam på att han skulle komma 4 veckor senare.
Han vägde 3170g och var 51 cm lång! När jag trodde att allt var klart började jag få ont i magen igen. Jag frågade vad det var för fel. Barnmorskan berättade att nu skulle modekakan ut. Det var det ingen som hade talat om för mej. Den var nästan svårare att få ut än barnet. Efter ytterliggare lite värkstimulerande dropp kom den i rasande fart och sedan var det dax att sy ihop mej! Jag hade sprukit lite grann och min ena blygläpp var så trasig att det inte gick att få ihop den. När han kom ut så hade både handen och huvudet kommit samtidigt så det var hans små fingrar som hade rivit sönder mej. Men barnmorskorna är så duktiga så jag är rätt snygg där nere nu;-)
Smärtan man har under förlossningen försvinner på en gång bäbisen är ute. På bråkdelen av en sekund så har all smärta lagt sig. Och tur är väl det så att man kan skaffa syskon!
En mycket trött mamma efter förlossningen!
En mycket stolt pappa som håller sin son för första gången!

Namnet var mycket svårt att betämma för mej men inte för Jonas. Jag hade ju trott att det var en liten Filippa som bodde i magen hela tiden. Så jag hade lovat att Jonas skulle få betämma om det blev en pojke. Vi funderade mycket och jag satt en dag och läste högt från nätet dom 100 ovanligaste namnen när Jonas fastnade för Douglas! Idag är han verkligen Douglas för hela slanten. Han passar verkligen att heta det! Tänk att jag kan minnas så bra efter 4 långa år. Jag tror att det alltid kommer att sitta där i huvudet varje liten detalj av förlossningen!!
Bilderna har jag tagit på korten för att vi hade ingen digitalkamera då. Hoppas att det går bra att se dom ändå!
På BB i sin lilla säng!