.JPG)
.JPG)
Hela vägen hem gråter och skriker han och är såååå arg på dumma mamma...
När vi parkerar bilen, samma visa varje dag. Han skriker sig röd och tårarna sprutar och han vägrar gå ur bilen... Efter den resan med tålamodet bubblandes ut genom öronen så lyfter jag ur honom i bilen och ja sen så ligger han på backen och skriker i 5 minuter medans jag går in och tar av mej mina kläder!
Sen kommer han in, torkar sina tårar och är som vanligt... Varför dessa spel? VARJE DAG???? Spelar ingen roll om vi gör annorlunda eller inte, han måste bara tjura ihop... Trots? För vad?
Herregud i hela himlen vilket temprament han har... Jag hoppas verkligen att detta bara är en period i hans liv (ja jag vet att jag har sagt detta i ett halvår nu om hans humör) och att det snart går över...
Vad säger lillkillen själv, har han något annat han vill eller är han bara hungrig? Har det blivit någon skillnad om du testat att ge honom några äppelbåtar eller lite juice innan ni går från dagis? Har du provat att låta honom välja, tex "vill du gå hem nu eller om 10 minuter", "vill du låsa upp bilen eller ska mamma"? Är det så mycket på dagis att han blir alldeles överväldigad när han ser dig och slappnar av? Du känner ju din son bäst, så du har säkert rätt i att det bara är temperament, men inte ens barn fortsätter med beteenden som de inte vinner något på såvida det inte är något de absolut vill förmedla men inte lyckas få er vuxna att förstå.
SvaraRaderaJag brukar säga att det hände något från att vi lämnar fsk och tills vi rullar in på garageinfarten och då är ändå min "solstråle" 4,5år!!!!! Var eviga dag ska det tjuras över något antingen är det att han vill leka(eftersom han inte hunnit det under dagen^^), eller så vill han ha glass, eller så råkade storebror låsa upp dörren etc....behöver jag säga mer? :(. Vet inte om det hjälper men tror att många har det likadant. Jag har börjat på Yoga, vilket är jättekul, storebror har då berättat på skolan att hans mamma går på yoga för att Melle (lillebror) stressar mig så mycket=D, tänk att han förstår mig så, hihihi Kram Emma
SvaraRaderaJa tänk om vi kunde få veta vad gaphalsarna vrålar om dag efter dag. Men tänk vad vi kan reta dem när de är tonåringar för det. ;)
SvaraRaderaIbland kan det vara bra om dagispersonalen kan förbereda. Typ om de vet vilken tid du kommer, så kan de en stund innan påminna om att "snart kommer mamma/pappa". Ibland hjälper det. Ibland. Inte alltid. En del barn har svårt med förändring. Tro mej...jag vet... ;-)
SvaraRaderaAhhh, jag förstår vad du menar! Jag har typ samma problem, bara att min vaknar med devisen att vilken kamp ska jag börja med idag. Är det inte för att jag drog upp rullgardinen, tände en lampa eller inte gjorde det i rätt ordning så är det matvägran. Sen kommer fajten med kläder... Gah, jag kan bara inte tro att de problem som kommer när de blir större är lika påfrestande som 3-års problemen...
SvaraRaderamin kille var så under en period också, han ville inte gå ur vagnen när vi kom hem och bröt ihop VARJE dag. Tyvärr har jag inte tips, vi hade tur med att det gick över efter ett tag.
SvaraRaderaTa det som en komplimang!
SvaraRaderaHan har varit stor och duktig på dagis hela dagen. Så kommer du, hans stora kärlek och trygghet här i världen. Å då får han tillåta sig att falla. Typ som att han släpper alla murar och rasar en stund för hela dagen som han varit så duktig.
Så ja, se det som en komplimang :) Då kanske dina känslor lättar något i det oxå ;)
Åh så har inte jag sett på det förut. Jag brukar försöka vända motgångar till något bra för att göra livet lite lättare, men just när barnen blir så här har jag haft svårt med det - så tack, nu kanske jag kan hantera situationerna bättre! :)
Radera