Cry baby...

Vet inte vad det är med mej... Är som ett gråtigt litet barn och gråter för allt... Det liksom bara faller över mej och tankarna snurrar som tusan i hjärnan och så fäller jag några tårar... Pratade med en vän idag som fick mina tankar att segla iväg hela eftermiddagen... Livet är inte rättvist någonstans och jag/vi borde ta vara på alla små stunder riktigt mycket och inte bara stressa runt som man (läs jag) har en tendens att göra...
Jag längtar redan efter Jonas... Herre min tid. Vet inte vad det tagit åt mej. Vi har varit tillsammans i 11 år och Jonas har under våra år tillsammans varit ute och rest ganska så mycket i sitt jobb , speciellt under åren 2006-2008. Och då tyckte jag aldrig att det var så här jobbigt när han åkte, som jag tycker nu för tiden... Jag vet att det låter löjligt, men jag känner mej en gnutta halv när han inte finns nära mej... Och ja se där, då framkallade jag några tårar till genom att tänka på det oxå...
Annars så har jag slagit latmasken på käften ikväll, det därimot grät jag inte för. Fy bubblan va skönt det kändes! Det var ett hårsmån ifrån att han kom och tog mej och att jag nästan satte mej ner i soffan för att bli en soffpotatis. Men istället åkte träningskläderna på (efter matlagning, städning och läggning) och så hoppade jag upp och gick 1,1 mil på CTn!
Nu ska denna cry baby gå och lägga sig! Kanske kommer mina tårar att sluta rinna imorgon! Ja de måste dom ju, för imorgon är det F.R.E.D.A.G!!!!! Löööövli känsla det där med fredag måste jag säga;-)
Och ikväll sover 2 av mina 3 stjärnor hos mej så att jag slipper känna mej ensam;-)