Men varje dag frågar han vilken dag. det är? När han är ledig... Han trivs inte på dagis säger han... När både vi och pedgogerna frågar honom vad vi ska göra för att han ska trivas så bara svarar han att det finns inget att göra...
Han är liksom likgiltig, han varken gråter, visar ilska eller är glad... Han bara är på dagis... Men han leker med kompisar varje dag, men han ljuger och säger till oss hemma att han aldrig leker med någon.. Vill han få oss/mej att få dåligt samvete?
Om han ändå kunde gråta eller vara arg och visa lite känslor över hur han tycker... Men nej, han liksom bara är...
Hmm detta blev väldigt luddigt och jag är nog kanske inte säker på om ni förstår det jag egentligen vill ha fram?
Man vill verkligen att ens barn ska trivas, må bra och ha skoj på förskolan och då visa det genom att skratta och berätta om det hemma, men inte han inte...
Fick han välja så skulle han vara hemma heeeela dagarna och bara vara;)
Det där tycker jag låter som en lätt släng av uppmärksamhetssjukan... Han märker din reaktion på hans svar, och gillar att du bryr dig och frågar tusen frågor.
SvaraRaderaJag känner nämligen igen det där från min egen lilla gynnare....
Jag slår vad om att han gillar dagis, även om han också trivs hemma hos mamsen.
Kram!
Madde, potatisåkern.
Fast tror du inte barn är precis lika olika som vi vuxna är? Vi trivs ju inte alla med samma jobb/aktiviteter så varför skulle det vara skillnad på barnen? Jag tror att det finns många barn som skulle trivas bättre nån annanstans än på förskola. precis som det finns många vuxna som hellre jobbar nån annanstans än tex kontor eller industri eller skola:) Egentligen är det konstigare tycker jag att det inte är fler som reagerar/uttrycker att de inte trivs. Min stora tjej trivdes inte heller på förskola. Och det var vad jag kunde se inget som var "fel" Personalen var jättebra, kompisarna bra osv - men det var inte hennes grej. Jobbigt att inse - men man får göra det bästa av det. Ja detta var mina tankar - om det stämmer på sin pojke vet du bäst själv:) / Maria Ekdahl
SvaraRaderaPs. Min tjej går i tvåan nu och trivs alldeles utmärkt.
Svårt det där när han är likgiltig som du beskriver. Men jag tror ändå att om han hade tyckt att det är hemskt/tråkigt/dåligt på något sätt och inte velat gå dit så hade han nog "bråkat" och varit jätteledsen vid lämningen. Tror du inte det??
SvaraRaderaKram
Hej Karro,
SvaraRaderavår yngste son gör precis likadant... tog upp det med fröknarna och de fattade absolut inget... Han har kompisar, han leker, han skojar, han stimmar och är klassens clown. Själv mår man jättedåligt och undrar om man bara ska lyssna, ignorera eller ropar han på hjälp av allvarligare art???
/Annika