Tack!!

Tack alla snälla för dom fina orden och alla gratulatiner jag har fått! Både här, på facebook och per telefon. Jag blir så glad och rörd!

Den 31/7 tog jag ett gravtest som visade + på stickan. Vi hade inte direkt planerat ett syskon till killarna så tidigt men blev verkligen superglada för det! Jag hade då inte haft min mens sedan den 28 maj och kände mig lite extra trött hela sommaren. Men hade helt slagit bort tanken på att jag skulle vara gravid. Min trötthet trodde jag berodde på att Jonas hade fått semester och att jag oxå hade börjat känna mig lite semester trött och taggat ner lite. Dom senaste veckorna på semestern när jag drack några glas vin så smakade det inte alls gott och när jag rökte fick jag kväljningar Så när jag äntligen fick fingrarna ur och tog testet så kanske det inte var så förvånande iallafall.....

Jag fick tid hos doktorn för VUL för att kontrollera hur långt gånget jag var. Trodde att jag då kanske skulle vara i v4 med tanke på att jag inte hade några grav symptomer.

När jag hoppade upp i gynstolen var jag helt säker på att det inte fanns något barn i magen, att det bara skulle vara luft. Jag var så nervös så mitt hjärta höll på att hoppa ut. Men på en gång visade sig ett litet pyre på 23mm där hjärtat tickade på i full fart. Jag var då i v 10 (9+0) Helt otroligt. jag hade då vetat om min graviditet i 10 dagar och var då så långt gången!

Men denna gången har och är jag så nojjig. Jag kan inte riktigt njuta. Tror att jag ska få missfall att det inte finns något där. Fast jag ändå har varit på 2 UL redan. Men jag tror att det kan att ha och göra att jag känner mig så pigg. Jag mår nästa bättre nu än i vanliga fall. Visst humöret kan ju tryta ibland. Men det gör det ju även om man inte är gravid;-) Och att jag nu har fått 2 friska pojkar. Vem har sagt att vår 3 ska bli det? Men jag vet att jag inte får tänka så. Men det är inte så lätt....

Här är en liten bild på vårt lill* pyre i v10(9+0)