Men man blir ju ändå solbränd när man får springa efter sin lilla 1 åring... Apropå Alfred, så var han ute själv på baksidan när jag stod inne och lagade mat. Det blev väldigt tyst och då brukar jag ana oråd. När jag tittade ut satt han och mumsade på en mördarsnigel. När jag tog ifrån honom den så blev han vansinig och hela han, plus munnen var så nerklappad av denna snorliknade massa som kom ifrån snigeln. Men han verkade iallafall tycka den var god;-)
Ikväll har jag varit ute och sprungit. Att jag äntligen har tagit tag i detta och nu måste jag verkligen fortsätta med det. Jag vågar knapp säga hur långt vi sprang. Det blev bara 1,8 km. Men man måste ju börja någonstans!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tusen tack för din kommentar!