måndag 8 juni 2009

Att sätta griller i huvudet.....

Jag har fått en känsla av att Douglas är ett väldigt ensamt barn. Är det 3 som leker så glömmer dom ofta bort honom eller att dom springer ifrån honom. Men på någotvis så berör det honom inte så mycket. Han trivs väldigt bra att leka med sig själv och har alltid gjort det! Men jag har börjat och tänka, och tänka. Tänk om min älskade Douglas skulle vara mobbad eller att han kommer att bli det i senare år. Att han inte får vara med dom andra barnen. Den känslan får min mage att vända ut och in på sig. Jag blir så illa berörd att jag skulle kunna sätta mig ner och gråta på direkten. Helgen har varit lugn från hans små kisserier. Men idag på dagis hade han sprungit hela tiden. Bara på samlingen på morgonen hade han sprungit 5 ggr... Vad är det för fel? När jag hämtade honom så sa han fröken Carola det till mig och frågade då Douglas om han inte mådde bra eller att han vantrivdes på dagis. Men allt var frid och fröjd för honom. Då börjar mina tankar gå att dom kanske har ögonen på honom på dagis för att han kanske är lite utsatt. Jag och Jonas frågar honom hela tiden om och vem han har lekt med på dagis. Då svarar han alltid flera kompisars namn. Och vi hinner inte hem försen han vill leka med någon kompis och någon kommer hit eller vi åker dit! Så det kanske bara är vi vuxna som lägger oss i lite för mycket gällandes kompisar. Ja dessa barn kan verkligen sätta griller i huvudet på en.

3 kommentarer:

  1. Alla föräldras mardröm. Tänk att något man älskar så mycket kan oroa en dubbelt upp. Du har rätt i att vuxna ibland har en tendens att tänka lite för mycket, man kanske bara skulle ta det som ett barn =)

    SvaraRadera
  2. Det låter precis som Stina inkl. kisseriet! Hon har massor av kompisar, men verkar inte bry sig om hon inte får vara med eller inte. Då går hon och gör nåt annat istället. Var på utvecklingssamtal häromdagen och personalen tycker att hon alltid är glad och nöjd, men att hon inte verkar ha något egentligt "behov" av dagis för att komma dit och leka. Hon kan lika gärna rabbla upp fröknarna när jag frågar vem hon har lekt med. Jag tror satt vi båda har fått väldigt självständiga och intelligenta barn helt enkelt som kommer att klara sig alldeles utmärkt i livet. Jag märker sån skillnad mot Saga som har varit jätteberoende av sin bästis hela tiden och är mycket mer försiktig och osäker än Stina. Stina slår sig däremot fram överallt. Det kommer säkert att lösa sig....
    Kram/Elin

    SvaraRadera
  3. det du skriver om är min värsta mardröm. fy fan om ens barn skulle bli mobbat! jag vet itne vad jag skulle göra. spöa upp ungarna som mobbar honom känns som min första reaktion.

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!