Dåliga samvetet....

Alfred är fortfarande sjuk. Han stinker som en gammal hund ur munnen och vägrar ligga själv. Antingen har han ont i halsen och eller öronen eftersom att han inte vill ligga plant ner utan helst sitta upp för att sova. Inatt satt jag i stolen ca 1 timme för att lugna ner honom. Och idag har han varit som en liten knähund. Det är så jobbigt att alltid behöva prioritera Alfred när han är sjuk. Douglas får då alltid komma i andra hand och det gör mitt samvete så dåligt. Han får liksom alltid klara sig själv. Men det är väl så när man är 2 barnsmamma. Det är bara att vänja sig vid det. För så kommer det väl att vara hela livet. Detta gnagande samvete att man aldrig riktigt räcker till båda 2 killarna.....

Den sköna laminofotöljen där jag sitter med Alfred på dagarna och ibland även på nätterna. Foto: Douglas

Men om Alfred forfarande är sjuk imorgon och natten blir som den var inatt. Alltså ingen sömn alls, så får det bli att ringa farbror doktorn för en liten titt på honom!

Ikväll har jag varit på ett "möte" med Mary kay. En konsult har varit på mej i 1 års tid nu och vill att jag ska börja sälja deras grejer. Men jag har varit lite tveksam till det och blev ännu mera tveksam idag. Det kändes lite som en religiös grupp. Det ordet som fattades var bara halleluja... Allt var så bra och det var applåder hela tiden och massor av "fina" tal. Kvinnorna hade dragit med sig männen som satt där som mähä med armarna i kors och låtsades vara intresserade... Så det är nog inget för mej.