onsdag 22 juni 2011

Mellanbarn...

Att vara mellanbarn är nog inte så lätt som man tror... När Douglas var lika gammal som Alfred är nu så hade han fortfarande inte fått något syskon och han hade allas vår uppmärksamhet från alla håll och kanter.... Alfred han har aldrig riktigt fått vår allas uppmärksamhet och det kan ge mej en smula ångest. Han har aldrig fått vara de där ensamna barnet och fått ha sina föräldrar alldels för sig själv. Dessutom blev han storebror redan vid 21 månaders ålder...
Inte konstigt att han då och då smiter in till grannarna då han vet att där får han alltid full uppmärksamhet mer än här hemma....
Han börjar bli mer och mer medveten och detta just nu. Han bryter i hop mycket lättare nu och vägrar gå till dagis. Han vill bara vara hemma med mej helt själv säger han. Hur ont tror ni det gör i mamma hjärtat?
Men så är ju livet, man kan liksom inte välja om att och när man får syskon... Jag hoppas ändå att han kommer att minnas sin barndom med glädje och trots det känna att han fått allas vår uppmärksamhet.... För det har man ju hört att just mellanbarnet kan speciellt klämt... Har ju inga direkta erfarenheter av just det för jag har bara en storebror...
I sommar så får vi försöka lämna bort dom andra 2 busarna och bara vara med Alfred helt själv i en eller 2 dagar och bara vara och göra massor av saker bara med honom! De kommer att göra honom gott tror jag!

4 kommentarer:

  1. Hum ja det där med barn och syskon är inte lätt. Ett mellanbarn ska se upp till och lämna utrymme när det finns kompisar hemma för det äldre och och ha förståelse och hänsyn för det yngre......men det betyder inte att det är negativt. Tänk vilken socialkompetens han får istället!! Givetvis vill han ha egentid med dig men det hade han nog velat ändå, försök att inte ha dåligt samvete över det för då går du bara runt och mår dåligt. Försök hitta positiva saker kring det istället:) Men givetvis så är det ju alltid bra och kul att ha föräldrarnas fulla uppmärksamhet men om han hade haft det jämt hade han inte tagit vara på det ändå eller? Blev det luddigt...jaja du förstår säkert ;-) Kram Emma M

    SvaraRadera
  2. Som sagt det är aldrig lätt att ha syskon man måste dela så mycket med andra. Som förälder är det nog viktigt att ge alla barnen lite egen tid emellan åt. Att få en egen fm/em eller dag med mamma eller pappa eller båda tror jag gör barnen gott. En stund då enbart barnet själv står i centrum och får uppmärksamhet. Om man dessutom får göra något som man gillar eller själv önskar så blir det nog ändå mer uppskattat! Tror med andra ord att ni tänker helt rätt. Vad kul att vi hittat till varandras bloggar! Ska läsa runt lite här hos dig nu och sedan kommer jag säkert att lägga till dig i min blogglista! Tack för ett bra svar angående körtelbuken.

    SvaraRadera
  3. Jag skiter snart oxå iden. Gå tillbaka till blogg.se!
    Nej... jag har inte fått något mejl än!! Spricker snart av nyfikenhet!! =)

    Vad söt han är Alfred. Påminner så mycket om min Julius! =) Träffas snart igen kanske?

    Kram

    SvaraRadera
  4. Att vara mellanbarn är det bästa, det vet jag. Nu skiljer det 3 år uppåt och 4 neråt, men jag har bästa kontakten med båda. Mina syskon har inte alls lika bra kontakt. När min syrra blev för gammal för mig så hade jag ju en till att leka med. Han som alltid har sett upp till mig.
    Men det är ju jättebra för Alfred att han har nån att gå till då när han känner att han behöver och inte bara stänger in det.
    Men en Alfred/Mamma dejt nån gång ibland kanske vore kul då om han känner det. Bara något litet, vad vet jag :)

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!