Varar ärligheten längst???

Jag tycker verkligen inte om att vara vuxen ibland. Att behöva ta olika beslut om saker och ting kan få mej att må riktigt dåligt....
Jag har tyvär lärt mej efter många år att ärlighet inte alltid varar längst och just nu börjar jag tvivla på en sak... En sak som har hänt och som jag absolut känner att jag måste borde ta upp med en person. Men samtidigt vill jag inte vara någon skvallerbytta som går och talar om allting bara för att någon gjort ett BIG misstag...
Just för några timmar sedan tvivlade inte jag en sekund på att lyfta telefonen och berätta om allting som försegår och hur folk snackar och beter sig... Men nu, nej då kryper jag in igen som en snigel och vågar inte berätta. Kommer jag att få dåligt ryckte? Kommer jag att klassas som en rövslickare om jag berättar? Kommer folk att sluta tycka om mej och jag skvallrar berättar? Men ändå, borde inte ärligheten vara längst?
Men innerst inne så vet jag dock ändå att om jag berättar detta för en person så kommer det att bli änding på saker och ting.
Nej nu lyfter jag på telefonen och ringer. Nu måste jag bete mej vuxet och berätta sanningen. För JAG själv tror ju ändå att ärlighet varar längst hur man än må vrida och vända på det hela. Och man måpste ju ändå tro på sig själv för att allt ska gå bra?! Jag hoppas att denna personen kommer att tacka mej en dag för att jag skvallrat berättat detta för den...