Är man sedan en klätterapa så gör det inte saken bättre, då är det ju lättare att slå sig menar jag... Idag vid lunchtid var han som vanligt uppe och balanserade på diskbänken för att få tag på något i skåpet. Han stod verkligen som en liten apa och knep med fötterna... När jag tittar bort för en sekund hör jag sedan en dunderhård smäll rakt ner i golvet. Alfred har ramlat ner med huvudet före på golvet och han skriker... Mitt hjärta stannade till och jag fångade upp honom och såg att han fått en rejäl bula och ett jack i pannan. Även ögat fick sig en törn... Till en början var jag livrädd att ha fått en hjärnskakning. Men efter att "vilat" i några minuter så var det full rulle på busungen igen;-)
Min största fasa är när han blir äldre och ska börja köra cross eller åka skateboard... Hur ska min lilla olycksfågel fixa det?
Hu, tur att det gick bra den här gången...
SvaraRaderaHoppas han inte ser alltför hemsk ut imorrn.
KRAM
Har en son som är likadan! Min dotter som är tre år äldre än sin bror har aldrig varit en sån som har gjort illa sig eller behövt åka ambulans eller liknande... Men sonen då...3 år och har åkt ambulans två gånger, har trillat o gjort illa sig ordentligt otal gånger, har precis blivit av med ett helbensgips efter att ha brutit benet på studsmatta mm mm...listan kan göras lång :) Det var som ortopeden sa när vi var där "Ja, vi lär nog ses fler gånger" :D
SvaraRaderaKram Elin
På dagis säger de att nemo oxå är en riktig buse och att de är förvånade att han inte slår sig mer. Men vi får vara glada för deras livsglädje och äventyrslystnad eller nåt. :) med hjärtat i halsgropen!
SvaraRaderaOj, vad fint det har blivit här! Var ju ett tag sen...
SvaraRaderaMin äldsta son var likadan, under hela sin uppväxt, totalt orädd, sår och skador var MÅNGA och besöken till akuten likaså. Han klättrade i berg, åkte och tävlade i inlines, gjorde allt som inte någon annan vågade. Ofta hade man hjärtat i halsgropen och då visste jag nog inte ens en bråkdel av allt han gjorde och tur var kanske det... Då hade jag väl avlidit... Men dom är lyckliga dessa våghalsiga barn och han kommer lugna ner sig, jag lovar, runt sin 20-årsdag ungefär ;-)
Kram
Stackars lilla Alfred. Hoppas han inte har ont idag och är alltför blå.
SvaraRaderaFörstår din rädsla när du hörde smällen.
Önskar dig en fin och solig dag med dina killar
Det är verkligen hemskt när de slår sig! Som mamma tror man att man ska dö flera gånger om, innan man märker att de "överlevde"! :-O
SvaraRaderaMin mellanson gjorde ju en fin grej när vi hälsade på mitt jobb förresten. Vet inte vad tanken var, men det spritter väl för mycket i kroppen för helt plötsligt hoppade han upp och försökte "nicka" iväg ett av våra fikabord. Det gick sådär... Bordet flyttade sig förvisso ett par cm, men sonen fick mest ont. Ett rejält jack högst upp på näsan. Han skriker sällan, men då skrek han! :-((