mamma, sambo och vän... Mitt humör är inte att leka med just nu. Så fort jag öppnar min mun så hör jag att de bara kommer fula grodor ur den. Jag kan liksom inte styra över dem utan de bara hoppar rakt ut och jag skiter just då för tillfället om grodorna sårar... Nu när jag tänker efter på hur många fula grodor som har hoppat ur min mun så blir jag bara ledsen på mej själv och jävligt bitter. Jag känner liksom inte igen mej själv. Kan allt detta bero på "bara" att min mens vägrar komma eller är det någon form av vår depression som flygit på mej? Känner mej en aning bitter för att jag har fått dragit ett stort lass med barnen. Jonas har nästintill varit borta hela helgen förutom att han var hemma igår en sväng och så sov han brevid mej;-) Iväg i dag igen och så kommer han inte hem förrens på tisdag kväll... Stackars ungar som får utstå mitt humör, jag vill ju bara vara en snäll mamma,men är raka motsattsen just nu....:-( Kan mitt humör bero på denna måne måntro???

Ja att självaste varulven har vaknat till liv i mej och därför har jag blivit så här arg... För rund och stor är vad denna fullmåne är ikväll iallafall...;-)

Någon som även kan få humöret på svaj är denna lilla blondin... Han kan reta gallfebern på vem som helst just nu med sin 3-års trots...Han vet att skriker han nog mycket och nog länge så får han som han vill.... Behöver jag ens säga att han just nu får som han vill från hela familjen;-)
Jag vill inte känna så här... Jag vill inte vara någon jäkla bitch som går omkring och är sur och elak hela dagarna. Jag vill vakna upp glad, positiv och pigg imorgon bitti! Jag vill inte behöva säga upp mej som mamma, sambo och vän de vore ju så hemskt tråkigt....
Gråter en skvätt och tycker lite synd om mej själv i min ensamhet... Vet att tårar är den bästa medicinen för att få de onda och jobbiga trycket mot bröstet att försvinna... *snyter mej* och *snorar lite*