torsdag 21 februari 2013

Jag önskar...

Jag önskar att motivationen till träning infann sig i min kropp igen...
Jag önskade att jag kunde lägga ut här på bloggen, skryta och skrika ut hur mycket jag hade sprungit, hur lång och hur jag svettades...
Jag önskade att jag fick mitt jävlar anamma tillbaka...
Jag önskade att jag kunde motivera er som jag gjorde förr, till träning, kost och svettiga bilder! Kan jag så kan du!
Jag önskade att jag kunde vara pigg, på tårna och få känna alla de där underbara härliga lycko endorfinerna som man gör efter ett hårt och skönt pass...
Jag önskade att jag inte blundade för alla träningsbloggar som varit mina stora favoriter under hela förra året, som puschade och pressade mej...
Jag önskade att latmasken kunde fara och flyga ut ur min kropp. Ta sitt pick och pack och bosätta sig en någon annans kropp...
Jag önskar sköna varma vårkvällar, kanske är det just dom som kommer att få mitt jävlar annama tillbaka?
Jag önskade att jag kommer ut i spåret igen. Där jag kan ventilera mina tankar där mitt i skogen. Bara jag, mina löpardojjor och skogen!
Jag önskar att jag snart kommer att kunna lägga ut såna här bilder igen... Där mina ben har fått springa av sig en mil, där jag är svettig och där jag är lycklig och glad enda in i själen!
Jag önskar att jag kommer att nå ett av mina mål 2013, att springa 1 mil innan april månad är slut och 2 mil innan detta året är slut...
Men en så länge bor VÄRLDENS största latmask i min kropp, så just nu önskar jag bara...

7 kommentarer:

  1. Kom igen nu, honey!
    Just do it!
    Kram snyggo.
    M

    SvaraRadera
  2. Den där jäveln har tagit mig med i besittning, OCH förkylning.

    Men när förkylningen är borta så är det bara att ge sig på latmasken..snart är det vår och jag har vasshängsstatus aws..så jag har en del att stå med..

    Bit ihop..pepp pepp
    //veronnes

    SvaraRadera
  3. Jag längtar till hösten, utan bebis i magen och inte så mycket pollen i luften... ;-) Hoppas klara av att börja springa lite försiktigt igen då.

    Heja dig!Att ha målen klara är att ha börjat, nu är det bara att fortsätta. ;-) Pröva D-vitamin kanske...

    Kramiz Emma

    SvaraRadera
  4. Kan du inte avmaska dig då? (he he he). Men du....vänta till våren kommer. Då dyker den upp! Inspirationen, orken, lusten...tja alles.

    Kram

    SvaraRadera
  5. Allt går i cykler jag tror att det är viktigt att få ha sådana här perioder utan att klanka ner på sig själv eller känna sig usel, det är ju i sådana här stunder man hjälps upp med hjälp av heja rop från vänner och kära i sin närhet.

    Återigen, du har ju försatt berg förut och varit en jäkel på träning du har bara satt lite på paus för att snart ånga på i din härliga tack.

    Du kan, Karro!
    KRAM

    Big SIs

    SvaraRadera
  6. Träningsmotivation går i vågor hos dom allra flesta. Inkl mig själv.
    Men det vänder och du kommer snart att vara tillbaka där du vill vara. Jag är helt säker!
    Och sen varför inte flytta målet lite för att slippa känna någon stress över det? 1 mil innan midsommar och 2 mil innan året är slut?
    Stor Kram!

    SvaraRadera

Tusen tack för din kommentar!