Det här med att njuta....

Vi tog oss ut en stund innan lunch, ut i det vackra vintervädret! Frisk luft i lungorna har verkligen ingen dött av även om grabbarna grus protesterade i högan sky och demonstrerade att de minsann inte ville gå ut...
Ut fick jag dom och när de väl kom ut njöt de lika mycket som mej där i de härliga underbara sköna solstrålarna!

Jag njöt, jag gjorde verkligen det och det gav mej en slags flaschback tillbaka till när jag gick hemma med mina barn för 6 månader sedan, 2 år sedan, 4 år sedan....
Jag njöt inte alls lika mycket då, såg de här guldstunderna tillsammans med barnen och inte var jag så glad åt de stunder som vi var tillsammans...
Idag sög jag åt mej av varje litet skratt som barnen skrattade, jag njöt!!
Jag vet att detta låter helt konstigt och vidrigt rent ut sagt... Men all liksom alltid vara i det här med hemma livet i nästan 5 år, vara ständigt med sina barn. Gör att man (läs iallafall jag) liksom på någotvis tappar den där biten att uppskatta såna här små stunder av att bara njuta lite med dem och tillsammans med dem...
Det låter konstigt och det är svårt att liksom sätta ord på dessa känslor...

Jag njöt iallafall idag, njöt massor av att låta barnen springa runt i lekparken, ta den där minpromenade, njöt av de varma sköna strålana som landade på min bleka vinterhud (och mina vackra herpesläppar...)
Jag njöt den timmen vi var ute och som jag stoppar långt in i mitt hjärta! Små guldstunder som är så enkla men ändå så härliga som man njuter av, bara älskar jag!!

Nu ska jag tvinga mina kära barn att spela lite spel med mej... Jag vet inte om jag kommer att lyckas så bra med dessa 2000- tals barn.. Nej för ipad, telefoner, tv och tv-spel hägrar visst mycket mer än ett helt vanligt hederligt roligt familjespel där man sitter ner tillsammans och umgås vid köksbordet...;-)