Envise Alfred!!

Alfred, Alfred, Alfred.... Undra hur många gånger vi säger det namnet per dag? Den vildaste ungen i hela Skillingaryd, så orädd för allt och envis ut till fingerspetsarna. Har han gett sig på att han ska göra en sak, ja då gör han det även om han slår sig på vägen... Han är helt blöjfri på dagarna och vägrar sätta på sig blöjan för natten, den får man helt enkelt sätta på när han sover!

Vällingen slutade han med i stugan. Tetran som var vi tyckte verkade smidig just då ratade han och då bestämde han att han inte skulle ha någon!

Jag undrar hurdan han blir när han blir stor? Med tanke på hur livfull han är nu... Dessutom mitten barn som kanske behöver hävda sig under hela uppväxten för att synas... För det är så man har hört om just mellanbarn.... På något vis känner jag att vi två klaffar så bra ihop, hur osams vi än må vara varje dag så finns där något extra mellan han och mej. Kanske är det just envisheten och det hetsiga humöret som gör att vi på någotvis har ett speciellt band mellan oss? Känns det igen för er som har har flera barn? Eller är det bara jag som känner så? Klart jag inte gör någon skillnad mellan barnen för det, utan känner bara ett vist band mellan oss två!

Jag kan känna att det finns en viss likhet mellan Alfred och Den vilde babyn (Barnbok);-)
Lika vilda båda två!!